"Råttornas kung" väser de i andakt där de står uppställda intill buskagen vid kajen. Deras tunna morrhår blöta av den tunga snö som faller mellan deras led.
"Råttornas kung."
"Titta! Råttornas kung."
De små huvudena följer mig där jag går med axlar uppdragna och huvudet nersjunket - som en gammal mans nötta vandringskäpp, krum, stum och stel.
"Råttornas ku..."
"KÄFTEN!" bubblar det fram, som ljudet från en kokande tekittel, innan jag försvinner in genom den roterande entrén.
I mitt spår; snö hängande i luften, och bakom mig; råtta efter råtta i stram givakt.
Deras små värjor och trekantshattar som små vansinnigt söta detaljer mot allt det vita.
Och uppe på redaktionen är allt som vanligt igen.
3 nätmobbare:
En lycklig bloggare är en dålig bloggare. Oktober 2008 gjorde du 240 (!) inlägg. Det är typ en miljon om dagen. 2010 ligger du på 23. Den här bloggens tid är förbi(?).
w21: nu har jag väl aldrig bloggat för någon annan än mig själv. Så du får nog nöja dig med ett par inlägg då och då - om du väljer att stanna kvar. Jag finns ju på twitter för guds skull. Kom in i matchen liksom.
Förövrigt, apropå oktober 2008. Jag bodde i Kalmar då. Det enda som finns att göra där är att skaffa barn med sin syster, tatuera in tribals på sina anabolapumpade armar eller blogga om sin tristess.
Skicka en kommentar