Att kasta ord omkring sig

Jag ser henne gråta - tårar som jag orsakat. Och det gör ont rent fysiskt.

På morgonen sen, när väckarklockan klämtar - efter en natt där oceaner av dun skiljt oss åt - smyger jag upp, klär på mig felmatchade strumpor och försvinner ut i hallen.

En mistlur av lervälling som spelar i mitt inre.

Och så står hon plötsligt där, iklädd endast trosor, och tittar på mig, sträcker sig upp, hela vägen upp på tår, armar kring min kropp och en viskning i mitt öra: "jag älskar dig".

Och jag släpper inte taget.