Inser att jag kommer att se ut så där en dag.
Det är ingen vacker syn.
tisdag, februari 21, 2012
Guld och purpur
Jag försöker ibland föreställa mig hur mitt ansikte skulle se ut till stora delar förruttnat. Kinder insjunkna, läppar uppdragna över tänderna, skrumpna ögon som stirrar uppåt pannan till och en mun som gapar dumt, kanske en fluga eller två som letar sig in genom näsan.
måndag, december 26, 2011
Trolovad, älskarinna, kk
Tre och ett halvt år passerar, stora sår blir till småsår, småsåren blir till ärr och även ärren har sedan länge bleknat när skadorna som var deras orsak försvunnit i ett töcken.
I mars 2007 skrev jag:
"Plötsligt uppstår ett tomrum i kretsen runt mig. Ingen dansar nära den leprasjuke. En paria för de lyckliga massorna. De som får gå hem med kött och lustar. De som lagar äggröra på morgonen och dricker jos med sin trolovade, sin älskarinna, sin kk.
Jag hatar/älskar er.
Vi var väl aldrig tråkiga?"
Och nu sitter jag här, i slutet av december 2011 och slevar äggröra och dricker jos med min trolovade.
Saker och ting ordnar sig - alltid.
I mars 2007 skrev jag:
"Plötsligt uppstår ett tomrum i kretsen runt mig. Ingen dansar nära den leprasjuke. En paria för de lyckliga massorna. De som får gå hem med kött och lustar. De som lagar äggröra på morgonen och dricker jos med sin trolovade, sin älskarinna, sin kk.
Jag hatar/älskar er.
Vi var väl aldrig tråkiga?"
Och nu sitter jag här, i slutet av december 2011 och slevar äggröra och dricker jos med min trolovade.
Saker och ting ordnar sig - alltid.
söndag, december 25, 2011
Satisfaction
"Du verkar ha haft ett mycket mer innehållsrikt liv förut, du bloggade ju oftare. Är det så att jag har sugit musten ur dig?"
"Ja, alltså, jo, så kan man ju säga ... man skulle också kunna säga att jag nöjt mig."
"Nöjt dig?"
"Ja."
"Så ... nöjt dig?"
"Mmh."
"Ja, alltså, jo, så kan man ju säga ... man skulle också kunna säga att jag nöjt mig."
"Nöjt dig?"
"Ja."
"Så ... nöjt dig?"
"Mmh."
torsdag, december 15, 2011
Vi kommer hit och inte mycket längre
Dagarna rör på sig, som urdjuret som nyss släpat sig upp ur dyn. Ett datum läggs i högen och fylls snart på av ett nytt, och när hjulet vrider sig är snart även det datumet gammalt och glömt. Under ögonen anar jag åldertecken, tecken som inte var där för minuter, timmar, veckor sedan. En viss siffra gjorde inte ont att fylla, men ju mer de rör på sig, växer till sig, hopar sig, desto tyngre blir det, i leder såväl som bakom tinningarna.
Jag är trött. Trött mest hela tiden. Nötta tänder, nötta knän, spruckna läppar, glåmig hud, ett rutnät av rynkor över händerna.
Det är väl där det syns först - åldrandet. Den oundvikliga förruttnelsen.
Jag älskar henne bortom allt, men sedan då? Sedan, när alla mina datum ligger i en hög på golvet? Hur gör vi då?
Jag är trött. Trött mest hela tiden. Nötta tänder, nötta knän, spruckna läppar, glåmig hud, ett rutnät av rynkor över händerna.
Det är väl där det syns först - åldrandet. Den oundvikliga förruttnelsen.
Jag älskar henne bortom allt, men sedan då? Sedan, när alla mina datum ligger i en hög på golvet? Hur gör vi då?
torsdag, november 10, 2011
"Nästa Aspudden", sade hon rakt ut. I tron att vi brydde oss.
Hej allihopa! Ha en bra dag på jobbet."
A-lagarens sandpappersröst ekar mellan husen vid Zinkensdamm. I sin svullna näsa har han ett toapapper instoppat som dinglar hela vägen ner mot hans kön.
"Jo tack, jag ska försöka ha en bra dag", tänker jag medan hans kompisar, den risiga ungtuppen och den omlevande ökenräven, konvulserar fram spridda könsord: "Fitta! Hora!" mot rusningstrafiken.
Det drar kallt under det petita glastaket som utgör busskuren på Hornsgatan. Det enda a-lagarna har som jag saknar är Rosita-framkallad kroppsvärme. Som en glödgad pansarnäves stenhårda grepp om levern.
Hundratals meter senare i historien. En annan tid. Robotrösten i bussen kärvar, imiterar Hal:s döende tunga. Det tänkta "Nästa Södra Station" hoppar fram som "NäSSzzthau seeu-DRau zTatjooooon."
Dags att börja jobba.
A-lagarens sandpappersröst ekar mellan husen vid Zinkensdamm. I sin svullna näsa har han ett toapapper instoppat som dinglar hela vägen ner mot hans kön.
"Jo tack, jag ska försöka ha en bra dag", tänker jag medan hans kompisar, den risiga ungtuppen och den omlevande ökenräven, konvulserar fram spridda könsord: "Fitta! Hora!" mot rusningstrafiken.
Det drar kallt under det petita glastaket som utgör busskuren på Hornsgatan. Det enda a-lagarna har som jag saknar är Rosita-framkallad kroppsvärme. Som en glödgad pansarnäves stenhårda grepp om levern.
Hundratals meter senare i historien. En annan tid. Robotrösten i bussen kärvar, imiterar Hal:s döende tunga. Det tänkta "Nästa Södra Station" hoppar fram som "NäSSzzthau seeu-DRau zTatjooooon."
Dags att börja jobba.
måndag, september 26, 2011
It's the hard knock life
Jag har av nån anledning börjat nita Josefine i sömnen - tidigare har jag bland annat skallat henne.
Nu senast i natt vände jag mig om och slog henne i ansiktet med en redig högerkrok.
*Klonk* lät det.
"AJ!" skrek hon.
"Mnnnförlåt!" sade jag.
"Vafan!" sade hon.
"Seså. Klapp klapp" sade jag och klapp-klappade på blåtiran.
"SATAN vad ont det gjorde" sade hon.
"Klapp klapp" sade jag igen.
"Argh!" sade hon.
"Godnatt" sade jag, vände mig om och somnade.
Försöker mina drömmar säga mig något?
Är jag inte tillräckligt snäll mot min fru?
Somnar jag stressad och drömmer oroligt?
Eller slår jag Josefine för lite när jag är vaken?
Det finns ju så många olika sätt att visa sin kärlek på, och jag är ju som bekant ny på det här (med kvinnomisshandel alltså).
Nu senast i natt vände jag mig om och slog henne i ansiktet med en redig högerkrok.
*Klonk* lät det.
"AJ!" skrek hon.
"Mnnnförlåt!" sade jag.
"Vafan!" sade hon.
"Seså. Klapp klapp" sade jag och klapp-klappade på blåtiran.
"SATAN vad ont det gjorde" sade hon.
"Klapp klapp" sade jag igen.
"Argh!" sade hon.
"Godnatt" sade jag, vände mig om och somnade.
Försöker mina drömmar säga mig något?
Är jag inte tillräckligt snäll mot min fru?
Somnar jag stressad och drömmer oroligt?
Eller slår jag Josefine för lite när jag är vaken?
Det finns ju så många olika sätt att visa sin kärlek på, och jag är ju som bekant ny på det här (med kvinnomisshandel alltså).
tisdag, september 06, 2011
Att se en film
Såg filmen Svinalängorna häromdagen. Slutsats: fan vad jag vill festa med en finne.
Svinalängorna (ett white trash-bostadsområde i Ystad) påminner förövrigt mycket om Byälvsvägen i Bagarmossen (en kilometerlång gata stöpt i samma miljonprogramsform).
Vi lämnade ju villaidyllen i Huddinge pga separation och hamnade mitt i Stockholms motsvarighet till Mos Eisley.
Från frukostpannkisar på altanen till att ducka för kulregn och knivslagsmål på väg mot skolan.
Från en läskpistol och äppelträd till pistol och jästa äpplen (ja, vi hade en konstant fylld läskpistol på altanen).
Det var nog det snabbaste raset jag gjort på samhällsstegen. Å andra sidan bodde vi ju bara två år i villaidyllen (luften, den var så så så ... ren) och vande oss aldrig riktigt vid medelklassens livsföring.
Så, ja, acklimatiseringen gick fort.
Och, jag menar, jag kommer från en sån familj där mormor gav oss barn knivar i present. Min bror fick exempelvis en butterfly.
Satan vad jag var avundsjuk.
Svinalängorna (ett white trash-bostadsområde i Ystad) påminner förövrigt mycket om Byälvsvägen i Bagarmossen (en kilometerlång gata stöpt i samma miljonprogramsform).
Vi lämnade ju villaidyllen i Huddinge pga separation och hamnade mitt i Stockholms motsvarighet till Mos Eisley.
Från frukostpannkisar på altanen till att ducka för kulregn och knivslagsmål på väg mot skolan.
Från en läskpistol och äppelträd till pistol och jästa äpplen (ja, vi hade en konstant fylld läskpistol på altanen).
Det var nog det snabbaste raset jag gjort på samhällsstegen. Å andra sidan bodde vi ju bara två år i villaidyllen (luften, den var så så så ... ren) och vande oss aldrig riktigt vid medelklassens livsföring.
Så, ja, acklimatiseringen gick fort.
Och, jag menar, jag kommer från en sån familj där mormor gav oss barn knivar i present. Min bror fick exempelvis en butterfly.
Satan vad jag var avundsjuk.
måndag, september 05, 2011
tisdag, augusti 30, 2011
Nära nog obetydlig
Det finns två lägen: antingen lägger man sig ner och gråter, fosterställning med vilt hår och knän som smattrar mot varandra, eller så brister man ut i sång, dansar över rangliga broar och skuttar över vattenpölar med armarna utsträckta som svanvingar.
Det finns inget annat.
Eller det fanns, ett mellanting, en likgiltighet, ett skydd.
Ju längre tiden går, ju mer motgångarna hopar sig som dynga runt mina fötter, desto större chans att det fallerar.
Maskhållandet.
Man försöker vara stark när luckan öppnas under en. När livet spottar en i ansiktet. När den gultandade knegarbossen landar knytnäve efter knytnäve i solar plexus, mot njurarna, i ansiktet.
Men det är svårare nu. Förut var det bara jag.
Nu är vi två.
Det finns inget annat.
Eller det fanns, ett mellanting, en likgiltighet, ett skydd.
Ju längre tiden går, ju mer motgångarna hopar sig som dynga runt mina fötter, desto större chans att det fallerar.
Maskhållandet.
Man försöker vara stark när luckan öppnas under en. När livet spottar en i ansiktet. När den gultandade knegarbossen landar knytnäve efter knytnäve i solar plexus, mot njurarna, i ansiktet.
Men det är svårare nu. Förut var det bara jag.
Nu är vi två.
onsdag, augusti 24, 2011
Kö-Hitler
En sån där tant som ställer en fråga i form av ett krav. Brungrått hår klippt i tantpage, bekväma tantkläder, tantsmycken. Hennes fötter vilar stadigt på kullerstenen, tårna pekar ut åt varsitt håll och de tantiga skorna bildar ett v.
Eller möjligtvis en pil, en pil som pekar rakt mot mig, där jag står, bara ett par meter bakom tanten - med mina händer och fingrar djupt inborrade i ansiktet.
”Ja, och så måste jag få smaka på vinet först" säger hon till en bartender som ser ut som om han sålt flera liter smör och sedan blivit av med varje uns av valuta.
”För ni vill ju ha nöjda kunder ... så då mååååste jag få smaka”.Om blickar kunde döda så skulle kärringen brinna i helvetets alla sju kretsar, men istället står jag där, ett par meter bakom henne, och försöker febrilt komma på hur man egentligen gör när man blinkar.
"Och så har mitt barnbarn med sig en korv in i restaurangen, och den ska han ju förstås äta, för annars blir han arg och det vill vi ju inte.”
Bartenderns läppar hinner knappt ens forma ett ”mmh”-ljud innan häxan maler på.
”Och ni vill ju ha nöjda kunder. Eller hur?”
Inuti mig växer en rödilsken bubbla på den lava som kokat, fräst och spottat sen jag ställt mig i barkön. Men den vägrar att spricka. Den vägrar att spricka! Den vägrar att s... NNNnnnngh!
Bländande sken och så PANG! Ljudet träder fram igen, som tjutet ur en tekittel, världen slutar skälva och ... ”vad är det där? Åh! En hundring”, tänker jag, plockar upp den tappade, skrynkliga sedeln från backen och reser mig upp igen.
Och då: ett lugnt som tusen fingerspetsar mot mina tinningar. Baba-Jaga är borta och så är mitt hat.
Bartendern: ”vad vill du ha?”
”Allt. Jag vill ha allt.”
Han: ”Allt?”
”Allt man kan få för en hundring!”
”Det blir inte ens två stora stark.”
”Jag sa ALLT!!”
Eller möjligtvis en pil, en pil som pekar rakt mot mig, där jag står, bara ett par meter bakom tanten - med mina händer och fingrar djupt inborrade i ansiktet.
”Ja, och så måste jag få smaka på vinet först" säger hon till en bartender som ser ut som om han sålt flera liter smör och sedan blivit av med varje uns av valuta.
”För ni vill ju ha nöjda kunder ... så då mååååste jag få smaka”.Om blickar kunde döda så skulle kärringen brinna i helvetets alla sju kretsar, men istället står jag där, ett par meter bakom henne, och försöker febrilt komma på hur man egentligen gör när man blinkar.
"Och så har mitt barnbarn med sig en korv in i restaurangen, och den ska han ju förstås äta, för annars blir han arg och det vill vi ju inte.”
Bartenderns läppar hinner knappt ens forma ett ”mmh”-ljud innan häxan maler på.
”Och ni vill ju ha nöjda kunder. Eller hur?”
Inuti mig växer en rödilsken bubbla på den lava som kokat, fräst och spottat sen jag ställt mig i barkön. Men den vägrar att spricka. Den vägrar att spricka! Den vägrar att s... NNNnnnngh!
Bländande sken och så PANG! Ljudet träder fram igen, som tjutet ur en tekittel, världen slutar skälva och ... ”vad är det där? Åh! En hundring”, tänker jag, plockar upp den tappade, skrynkliga sedeln från backen och reser mig upp igen.
Och då: ett lugnt som tusen fingerspetsar mot mina tinningar. Baba-Jaga är borta och så är mitt hat.
Bartendern: ”vad vill du ha?”
”Allt. Jag vill ha allt.”
Han: ”Allt?”
”Allt man kan få för en hundring!”
”Det blir inte ens två stora stark.”
”Jag sa ALLT!!”
tisdag, augusti 23, 2011
onsdag, augusti 17, 2011
Vi tar oss alltid hem igen
Han springer över Karl Johans torg, andan i halsen och en kung som orörligt men i farten jagar på i hans rygg.
Pisk pisk pisk, tänker han. Piska på.
På hissens nattsvarta krona lyser klockan starkt: två minuter kvar tills tuben går.
Genast ökar han takten ytterligare ett snäpp. Ölen som en vild sjögång i hans mage.
Spring för i helvete. Spring.
När han försvunnit ner i gruvgångarna, kastat sig ner på sätet, vänt sig om, stirrat oroligt genom fönstret så ... nej. Kungen sitter där han sitter, högt ovan Karl Johans torg, uppflugen på sin springare av brons, med armen i skyn och hatt och allt.
En befälhavare och hans saknade armé, ett fylleslag nere mellan broarna.
Glas krossas i Aspudden, men ingen är där för att höra det.
Pisk pisk pisk, tänker han. Piska på.
På hissens nattsvarta krona lyser klockan starkt: två minuter kvar tills tuben går.
Genast ökar han takten ytterligare ett snäpp. Ölen som en vild sjögång i hans mage.
Spring för i helvete. Spring.
När han försvunnit ner i gruvgångarna, kastat sig ner på sätet, vänt sig om, stirrat oroligt genom fönstret så ... nej. Kungen sitter där han sitter, högt ovan Karl Johans torg, uppflugen på sin springare av brons, med armen i skyn och hatt och allt.
En befälhavare och hans saknade armé, ett fylleslag nere mellan broarna.
Glas krossas i Aspudden, men ingen är där för att höra det.
tisdag, augusti 16, 2011
Slaktarna små
Det röda tegeltornet reser sig som en knytnäve genom det slitna grå asfaltshavet. Bekransat av gröna buskar, som de spretiga spindelbenen kring en erigerad manslem.
Fötterna rör sig men jag ser egentligen inte vart jag går; mellan två bilar, en röd och en vit, förbi slaktarna som står och hänger i skuggan av fasaden, över sprucken betong.
Hennes röst i mitt öra hoppar, bryts av, tonar ut.
”Jag hör inte vad du säger” säger jag och kupar handen över munnen.
”Jo ... sa ... vi ... har.”
”Älskling, mottagningen är usel. Jag sa att jag troligen kommer att få sluta om ett par veckor - igen.”
”... vem ...”
”Sluta. Jag sa sluta. Men det är lugnt. Jag kommer hem ikväll och börjar leta nya jobb.”
Vid de sorgliga ursäkterna till växtlighet som lutar in över de parkerade bilarna stannar jag, vänder mig om och går tillbaka i mina egna spår.
”Men det ordnar sig älskling. Det gör det alltid.”
”De .... bzchg!” KLICK!
”Hallå?”
Slaktarnas rast är över och jag är ensam igen. Järndoften ligger som vanligt tung över området. Det luktar korv - grillad korv.
Fötterna rör sig men jag ser egentligen inte vart jag går; mellan två bilar, en röd och en vit, förbi slaktarna som står och hänger i skuggan av fasaden, över sprucken betong.
Hennes röst i mitt öra hoppar, bryts av, tonar ut.
”Jag hör inte vad du säger” säger jag och kupar handen över munnen.
”Jo ... sa ... vi ... har.”
”Älskling, mottagningen är usel. Jag sa att jag troligen kommer att få sluta om ett par veckor - igen.”
”... vem ...”
”Sluta. Jag sa sluta. Men det är lugnt. Jag kommer hem ikväll och börjar leta nya jobb.”
Vid de sorgliga ursäkterna till växtlighet som lutar in över de parkerade bilarna stannar jag, vänder mig om och går tillbaka i mina egna spår.
”Men det ordnar sig älskling. Det gör det alltid.”
”De .... bzchg!” KLICK!
”Hallå?”
Slaktarnas rast är över och jag är ensam igen. Järndoften ligger som vanligt tung över området. Det luktar korv - grillad korv.
onsdag, augusti 10, 2011
onsdag, juli 13, 2011
”Nervositet är ett känsloläge där personen ifråga känner en oro eller har ett ångestfyllt förhållande till något som skall ske”
”Är du nervös nu” säger de och tittar så där finurligt under en icke-existerande lugg.
”Nervös?”
”Ja. Det är ju bara tre veckor kvar.”
”Nej” säger jag utan att ljuga nämnvärt. ”Då är nog andra mer nervösa”.
Inte ens två år har gått sedan jag snubblade över hennes vilda hår nedanför en trappa av, vad vet jag, granit?
Två år är en spottstyver. Ett ingenting. Det tog mig fler år än så att utbilda mig. Nästan tjugo år för att bli ”vuxen”. Hela trettioett år (plus lite till) för att bli den jag är idag, just nu, klockan kvart över två.
Om tre veckor, en lördag i början av augusti, så är det trettio minuter av mitt liv som står på spel. Ett före och ett efter. Och den korta tiden däremellan.
Promenad, ringbyte och så ”ja!”
Det är alldeles för kort tid för att vara nervös.
Jag är upptagen med att vara lycklig.
”Nervös?”
”Ja. Det är ju bara tre veckor kvar.”
”Nej” säger jag utan att ljuga nämnvärt. ”Då är nog andra mer nervösa”.
Inte ens två år har gått sedan jag snubblade över hennes vilda hår nedanför en trappa av, vad vet jag, granit?
Två år är en spottstyver. Ett ingenting. Det tog mig fler år än så att utbilda mig. Nästan tjugo år för att bli ”vuxen”. Hela trettioett år (plus lite till) för att bli den jag är idag, just nu, klockan kvart över två.
Om tre veckor, en lördag i början av augusti, så är det trettio minuter av mitt liv som står på spel. Ett före och ett efter. Och den korta tiden däremellan.
Promenad, ringbyte och så ”ja!”
Det är alldeles för kort tid för att vara nervös.
Jag är upptagen med att vara lycklig.
tisdag, juli 12, 2011
Att inte se sig om
En varm telefon pressad mot min kind. I tjugo minuter går vi och pratar, han på andra sidan om stan och jag här, i söder.
Det är en bok som fångat vårt intresse. Om sagor och älvor och drakar och demoner.
Men egentligen utan att innehålla särskilt många sagor och älvor och drakar och demoner.
En gammal gråhårig bokhandelsnunna skulle kanske, mot bättre vetande, placera boken bland ungdomslitteratur. Någon annan skulle kanske pressa in den i en svårdefinierad hörna av butiken markerad "fantasy".
En tredje skulle kanske gömma den i den mer obskyra delen kallad epic, eller varför inte high, fantasy.
Boken har fört oss in på ett nytt, men uråldrigt spår.
Vi är båda över trettio, men diskuterar inlevelsefullt om rollspel som vi spelade när vi var mer än hälften så gamla.
”Det hade varit kul att göra en rollperson nu som vore lik han ...”
”Han ska vara en riddare med morgonstjärna och ...”
”Eller en stridshammare ...”
”Mmh ...”
Men de tiderna är förstås förbi nu, det enda som återstår av vårt äventyr är den långa vandringen mot döden.
Det är en bok som fångat vårt intresse. Om sagor och älvor och drakar och demoner.
Men egentligen utan att innehålla särskilt många sagor och älvor och drakar och demoner.
En gammal gråhårig bokhandelsnunna skulle kanske, mot bättre vetande, placera boken bland ungdomslitteratur. Någon annan skulle kanske pressa in den i en svårdefinierad hörna av butiken markerad "fantasy".
En tredje skulle kanske gömma den i den mer obskyra delen kallad epic, eller varför inte high, fantasy.
Boken har fört oss in på ett nytt, men uråldrigt spår.
Vi är båda över trettio, men diskuterar inlevelsefullt om rollspel som vi spelade när vi var mer än hälften så gamla.
”Det hade varit kul att göra en rollperson nu som vore lik han ...”
”Han ska vara en riddare med morgonstjärna och ...”
”Eller en stridshammare ...”
”Mmh ...”
Men de tiderna är förstås förbi nu, det enda som återstår av vårt äventyr är den långa vandringen mot döden.
måndag, juli 04, 2011
Härskarrasen
Vi är små hudpåsar av vätska. Geggamos som kläms fram vid minsta motstånd. Ruttnar i solen, fallerar efter bara ett fåtal år, fjällar vid för mycket fukt.
Minns en scen ur serien Farscape.
Plats: ett rymdskepp.
Människan John Crichton utmanas av en bunt utomjordingar av olika härkomst att läsa en liten text på en skylt fem meter bort.
Han ser förstås ingenting.
De andra, Dominar Rygel XVI, general Ka D'Argo, Aeryn Sun och, ja, kanske även Pa'u Zotoh Zhaan - hon den där växten - ser förstås, i varierande grad betydligt bättre än John.
Så är vår lott här i livet. Supreme beings som bajsar ur ett kroppshål och använder förstärkande glas för att överhuvudtaget se något.
Men, å andra sidan, du kan inte skriva antiklimax utan klimax.
Minns en scen ur serien Farscape.
Plats: ett rymdskepp.
Människan John Crichton utmanas av en bunt utomjordingar av olika härkomst att läsa en liten text på en skylt fem meter bort.
Han ser förstås ingenting.
De andra, Dominar Rygel XVI, general Ka D'Argo, Aeryn Sun och, ja, kanske även Pa'u Zotoh Zhaan - hon den där växten - ser förstås, i varierande grad betydligt bättre än John.
Så är vår lott här i livet. Supreme beings som bajsar ur ett kroppshål och använder förstärkande glas för att överhuvudtaget se något.
Men, å andra sidan, du kan inte skriva antiklimax utan klimax.
Vi delar tak - du och jag
Han hostar slem. Kroppen böjd som en ostkrok, huden i ansiktet i samma färgskala. Efter ett tag sjunker han ner på den tomma träbänken under det välvda glastaket. Armbågarna mot låren och huvudet nersjunket däremellan.
”Chhhhhtttgghtviii!” låter det när han släpper fram en stor sorgsen amöba mellan sina läppar. På backen löses den upp och blir till beståndsdelar i det regnvatten som forsar fram.
Jag flyttar mig själv längre och längre ut, bort från ebola och ehec, närmre stormskyarna. Endast en tunn skiva glas mellan mig och himmelriket.
När nästa krevad av konvulsioner kommer, kraftigare den här gången, ryser jag av obehag och riktar en bön till Gudarna.
”Chhhhhtttgghtviii!” låter det när han släpper fram en stor sorgsen amöba mellan sina läppar. På backen löses den upp och blir till beståndsdelar i det regnvatten som forsar fram.
Jag flyttar mig själv längre och längre ut, bort från ebola och ehec, närmre stormskyarna. Endast en tunn skiva glas mellan mig och himmelriket.
När nästa krevad av konvulsioner kommer, kraftigare den här gången, ryser jag av obehag och riktar en bön till Gudarna.
onsdag, juni 29, 2011
Att vara ensam bland miljarder
Hon: "åh, men hej".
Tittar upp. Ögonen kisar, ovana vid glåmigheten.
Hon: "det - det är väl du? Min granne?"
"Eh, jo."
"A... ja, men. Hej."
...
...
"Hej."
[Tystnad]
Min blick vandrar snabbt ner mot tidningen som jag har i knät - motsvarigheten till att blunda och skrika "DU FINNS INTE!" åt garderobsmonster.
Hon?
Hon står där för en sekund innan hon obekvämt först går åt höger innan hon istället väljer att ta två steg åt vänster - sedan stannar hon där.
Anar bara ryggtavlan, låtsas som ingenting.
När t-banan glider in mot stationen lyfter jag upp telefonen och låtsasringer. Hon in genom ett par dörrar, jag genom ett annat par.
Vem fan tror jag att jag är?
Tittar upp. Ögonen kisar, ovana vid glåmigheten.
Hon: "det - det är väl du? Min granne?"
"Eh, jo."
"A... ja, men. Hej."
...
...
"Hej."
[Tystnad]
Min blick vandrar snabbt ner mot tidningen som jag har i knät - motsvarigheten till att blunda och skrika "DU FINNS INTE!" åt garderobsmonster.
Hon?
Hon står där för en sekund innan hon obekvämt först går åt höger innan hon istället väljer att ta två steg åt vänster - sedan stannar hon där.
Anar bara ryggtavlan, låtsas som ingenting.
När t-banan glider in mot stationen lyfter jag upp telefonen och låtsasringer. Hon in genom ett par dörrar, jag genom ett annat par.
Vem fan tror jag att jag är?
tisdag, april 19, 2011
könjbar uck
Jag märker att jag blir allt mer distanserad från er. Allt mer avmätt inställd till era förehavanden. Tom inför de intryck ni spyr fram. Axelryckt ur tillvaron.
Snart säger jag mitt adjö.
Det får bli så, bäst för alla - en knappt ens skönjbar suck från gnissliga gångjärn.
Snart säger jag mitt adjö.
Det får bli så, bäst för alla - en knappt ens skönjbar suck från gnissliga gångjärn.
tisdag, mars 15, 2011
Att vara överallt
Skriver om filmkompositören John Murphys bidrag till filmerna Sunshine och Kick-Ass, och om konsten att sno från sig själv, här på bloggen bookmeup.se.
Förövrigt: Bookmeup är en bok- och fantastikblogg som skrivs av fem nördar med förkärlek för fantastik i olika former: fantasy, sci-fi, magisk realism, skräck och folklore och en massa annat som är för galet för att sätta etikett på.
Läs!
fredag, mars 11, 2011
Att söka
Det här med arbetsintervjuer är värt ett alldeles eget kapitel i mitt liv. Det börjar så sakteliga med en viss panik som sprider sig när man inser att man snart ska bli utlasad. Eller, egentligen är paniken inte min. Paniken är andras. Men den smittar. Jag är egentligen en fatalist, utan att tro på att våra öden är förutbestämda. Jag tänker mest: jaha, vem är väl egentligen jag att bygga upp en oro över något så makabert ointressant som huruvida någon egentligen kommer att anställa mig eller inte.
Kanske att det är en skyddsmur. Men den har å andra sidan aldrig raserats, eller för den delen varit särskilt hotad.
Jag har jobbat som journalist i mer än tre år. På mitt första jobb blev jag inlasad, det vill säga, jag hamnade på en lista över människor som möjligen, någon gång, i en diffus framtid, kanske kan få en fast tjänst. Det innebar samtidigt att jag inte riskerade att bli utkastad medelst en tårta, ett "tack för din tid" och ett paraply med företagsloggan som enda present.
Men det här jobbet, mitt första, låg fjärran från vad jag skulle beskriva som mitt hem. En (billig) bussresa hem tog ungefär lika lång tid som ett flyg ner till Kanarieöarna. Och jag bodde i ett krypin, inkvarterad i ett litet rum i ett hus som tillhörde en liten, trevlig thailändsk tant.
Men det var allt.
Min tillvaro bestod av jobb jobb jobb, fulöl på lokala 18-årsnattklubben (alternativet var att bli antastad av tigrinnor i övre medelåldern på Harrys), träning och nån sorts ständig kamp med de kval som jag inte alls särskilt effektivt dolde med mina ätstörningar.
Men till slut sade jag tack och adjö till det nötta huset på hörnet mitt i den lilla lilla staden och flyttade hem igen.
En ynka etta i söderort, någorlunda kneglös i en månad innan jag inom loppet av 24 timmar kontaktades av en lokaltidning och fick nästa anställningskontrakt i min hand.
Sen har det rullat på. Jobb, någorlunda frisk, ny hyresrätt, fästmö, Aspudden, trettio långa år - och arbetsintervju efter arbetsintervju.
Och jag lär mig aldrig. Lär mig aldrig att sälja mig i ett personligt brev. Att undvika standardplattityder och fylla texten med helt andra plattityder. Samma sak bara ny form.
Jag har skickat en ansökan där jag nämnde mitt namn elva gånger - i fetad stil. Jag har blåst upp mitt eget namn i gigantiska bokstäver och därunder skrivit tre rader. Jag har svamlat om planerna på att en gång se ut som en romersk legionär.
Detta har jag inte gjort på grund av att jag saknat vettigt innehåll att fylla texten med, utan endast för att jag blir trött på mig själv, på mina ord som ska få någon diffus karaktär på andra sidan mejladressen att välja mig, att välja mig istället för en massa andra hopplösa drönare.
Så jag skjuter från höften. Är ärlig mot mig själv och den jag vänder mig till. Ibland tar det timmar att knåpa ihop ett brev, ibland bara tre minuter - SKICKA! - och sen låtsas som ingenting.
Jag är arbetsansökningarnas Jack Torrance, minus slakten och hallucinationerna.
Därefter följer en period av tvivel. Och en period av ÄSCH!jagbryrmigintedetlösersignog.
Och så ringer de! HALLELUJA! Och jag finner mig själv sittande nersjunken i en lädersoffa, en obekväm fåtölj, en hård trästol med en kall kopp kaffe i handen och ba: HEJDETHÄRÄRJAG! lite för högt, lite för osammanhängande, lite för mycket "torra läppar och ögon som inte blinkat sen kriget".
"Så, vem är Donny!"
"JAG! Hrrkk! Jag ... jag är en kille som alla andra, enochnitti' lång, sköra knän, god penna, observant, snabblärd, penis bra bit över medel, gillar att dricka oboy och IIIIIIIH!"
"Okej, ring inte oss - vi ringer dig."
Efteråt följer skamsköljning på skamsköljning när meningar utan mening, som jag nyss yttrat, inför en främling, attackerar mig från alla håll och kanter.
Det är jag liksom - och jag är nog inte ensam om det - och viktigast av allt, i slutändan har jag alltid fått ett jobb.
Man får inget gratis.
Och troligtvis är jag inte så förbenat usel som jag föreställer mig.
Det är nerver, och på dem spelar en hel stråkorkester.
Kanske att det är en skyddsmur. Men den har å andra sidan aldrig raserats, eller för den delen varit särskilt hotad.
Jag har jobbat som journalist i mer än tre år. På mitt första jobb blev jag inlasad, det vill säga, jag hamnade på en lista över människor som möjligen, någon gång, i en diffus framtid, kanske kan få en fast tjänst. Det innebar samtidigt att jag inte riskerade att bli utkastad medelst en tårta, ett "tack för din tid" och ett paraply med företagsloggan som enda present.
Men det här jobbet, mitt första, låg fjärran från vad jag skulle beskriva som mitt hem. En (billig) bussresa hem tog ungefär lika lång tid som ett flyg ner till Kanarieöarna. Och jag bodde i ett krypin, inkvarterad i ett litet rum i ett hus som tillhörde en liten, trevlig thailändsk tant.
Men det var allt.
Min tillvaro bestod av jobb jobb jobb, fulöl på lokala 18-årsnattklubben (alternativet var att bli antastad av tigrinnor i övre medelåldern på Harrys), träning och nån sorts ständig kamp med de kval som jag inte alls särskilt effektivt dolde med mina ätstörningar.
Men till slut sade jag tack och adjö till det nötta huset på hörnet mitt i den lilla lilla staden och flyttade hem igen.
En ynka etta i söderort, någorlunda kneglös i en månad innan jag inom loppet av 24 timmar kontaktades av en lokaltidning och fick nästa anställningskontrakt i min hand.
Sen har det rullat på. Jobb, någorlunda frisk, ny hyresrätt, fästmö, Aspudden, trettio långa år - och arbetsintervju efter arbetsintervju.
Och jag lär mig aldrig. Lär mig aldrig att sälja mig i ett personligt brev. Att undvika standardplattityder och fylla texten med helt andra plattityder. Samma sak bara ny form.
Jag har skickat en ansökan där jag nämnde mitt namn elva gånger - i fetad stil. Jag har blåst upp mitt eget namn i gigantiska bokstäver och därunder skrivit tre rader. Jag har svamlat om planerna på att en gång se ut som en romersk legionär.
Detta har jag inte gjort på grund av att jag saknat vettigt innehåll att fylla texten med, utan endast för att jag blir trött på mig själv, på mina ord som ska få någon diffus karaktär på andra sidan mejladressen att välja mig, att välja mig istället för en massa andra hopplösa drönare.
Så jag skjuter från höften. Är ärlig mot mig själv och den jag vänder mig till. Ibland tar det timmar att knåpa ihop ett brev, ibland bara tre minuter - SKICKA! - och sen låtsas som ingenting.
Jag är arbetsansökningarnas Jack Torrance, minus slakten och hallucinationerna.
Därefter följer en period av tvivel. Och en period av ÄSCH!jagbryrmigintedetlösersignog.
Och så ringer de! HALLELUJA! Och jag finner mig själv sittande nersjunken i en lädersoffa, en obekväm fåtölj, en hård trästol med en kall kopp kaffe i handen och ba: HEJDETHÄRÄRJAG! lite för högt, lite för osammanhängande, lite för mycket "torra läppar och ögon som inte blinkat sen kriget".
"Så, vem är Donny!"
"JAG! Hrrkk! Jag ... jag är en kille som alla andra, enochnitti' lång, sköra knän, god penna, observant, snabblärd, penis bra bit över medel, gillar att dricka oboy och IIIIIIIH!"
"Okej, ring inte oss - vi ringer dig."
Efteråt följer skamsköljning på skamsköljning när meningar utan mening, som jag nyss yttrat, inför en främling, attackerar mig från alla håll och kanter.
Det är jag liksom - och jag är nog inte ensam om det - och viktigast av allt, i slutändan har jag alltid fått ett jobb.
Man får inget gratis.
Och troligtvis är jag inte så förbenat usel som jag föreställer mig.
Det är nerver, och på dem spelar en hel stråkorkester.
onsdag, mars 09, 2011
Hillary Hedlund & Tenzing
Idag valde jag att bestiga Observatorielunden. Med min egen Tenzing Norgay, fotografen, släpandes efter. Lutningen och ishalkan och lervällingen - som om en jätte tagit av sig byxorna och rännskitit ner den glashala sluttningen - gör sig tyvärr icke rättvisa på bild.
Det hela var mycket farligt och jag har såren på mina knogar som blödande bevis över mitt hjältemod.
På toppen var utsikten milsvid och som ljuva smekningar längs mina frostbitna kinder kunde jag känna folkets klang och jubel över viljans triumf .
Återigen: det hela var mycket farligt. Med betoning på "det".
fredag, mars 04, 2011
Jag fyller ingen funktion
Om man kapar den här bilden från Harry Potter så som jag har gjort nedan så ser det nästan ut som om Ron får en redig [CENSUR] av Hermione.
Tänkte att ni kanske ville veta det.
Tänkte att ni kanske ville veta det.
onsdag, mars 02, 2011
Pungdjur
Jag har inte sovit så bra de senaste dagarna. Det mesta är suddigt och luddigt just nu. Men jag tror att jag har många bra idéer på gång. Till exempel:
Tänk om man skulle bo i sin mammas snippgrotta fram tills man var typ sju år innan man fick komma ut?
"Ja, alltså, min Lars var där inne fram till sin 9-årsdag. Jag var så stolt när han tittade ut."
"Lisa började lära sig engelska redan när hon var sex, när hon var sju gjorde hon en askkopp i lera till mig, när hon var sju tittade hon ut."
Typ så.
tisdag, mars 01, 2011
Tidsresenären
Mellan två oansenliga kontorsstolar, nerklottrade papper och travar av utdömda kaffekoppar:
"Asså, vilket bekvämt liv de verkade ha" säger han apropå sitt telefonsamtal med en pensionär. "De satt och kollade på skidorna och småpratade liksom. På en tisdag."
"Jag skulle gärna se att mitt liv snabbspolade fram tills att jag var pensionär så att jag fick ägna dagarna åt att äta rulltårta" säger jag och [mental bild] förstärker mina ord genom att dunka huvudet i skrivbordet.
"Ja. Det låter inte helt dumt."
"På lördagar så är det stavgång."
"Mmh."
"Torsdagar så är det bridge."
"Bridge verkar vara ett sjukt krångligt spel."
"Jo ... men det är ju i och för sig framtiden vi pratar om så man kommer kanske inte att spela bridge. Det blir World of Warcraft på torsdagar istället."
"Du är nått på spåren där."
"Eller bridge i World of Warcraft!"
Bara sisådär 40 år kvar.
"Asså, vilket bekvämt liv de verkade ha" säger han apropå sitt telefonsamtal med en pensionär. "De satt och kollade på skidorna och småpratade liksom. På en tisdag."
"Jag skulle gärna se att mitt liv snabbspolade fram tills att jag var pensionär så att jag fick ägna dagarna åt att äta rulltårta" säger jag och [mental bild] förstärker mina ord genom att dunka huvudet i skrivbordet.
"Ja. Det låter inte helt dumt."
"På lördagar så är det stavgång."
"Mmh."
"Torsdagar så är det bridge."
"Bridge verkar vara ett sjukt krångligt spel."
"Jo ... men det är ju i och för sig framtiden vi pratar om så man kommer kanske inte att spela bridge. Det blir World of Warcraft på torsdagar istället."
"Du är nått på spåren där."
"Eller bridge i World of Warcraft!"
Bara sisådär 40 år kvar.
fredag, februari 25, 2011
Vi vill också vara med och leka
"För att få jobb i den här branschen så måste man vilja dricka öl" säger han uppgivet.
"Vi kommer alltid att ha nepotismen" försöker jag, i ett futilt försök till uppmuntran.
För en stund glömmer jag bort att ingen av oss är släkt med nån trött journalist.
[Tystnad]
"Tur dårå att vi gillar öl" säger vi i perfekt samklang, en livstrött kör som ackompanjemang till det porlande ljudet av beska gyllene droppar som rinner ner i ett smutsigt glas.
Och runtomkring oss, tjocka gubbar med lädervästar och ciggbrännmärken i parketten.
"Vi kommer alltid att ha nepotismen" försöker jag, i ett futilt försök till uppmuntran.
För en stund glömmer jag bort att ingen av oss är släkt med nån trött journalist.
[Tystnad]
"Tur dårå att vi gillar öl" säger vi i perfekt samklang, en livstrött kör som ackompanjemang till det porlande ljudet av beska gyllene droppar som rinner ner i ett smutsigt glas.
Och runtomkring oss, tjocka gubbar med lädervästar och ciggbrännmärken i parketten.
tisdag, februari 15, 2011
Dyngspridare
Javisst ja.
Förresten.
Igår.
Skrev lite om alla hjärtans dag, om knivmord och kalashnikovs, om Conan och Valeria, om Twilight och älskog, om Star och Trek, här, på bookmeup.se.
Jag upprepar: Conan och Valeria! Älskog och STAR TREK!
Förresten.
Igår.
Skrev lite om alla hjärtans dag, om knivmord och kalashnikovs, om Conan och Valeria, om Twilight och älskog, om Star och Trek, här, på bookmeup.se.
Jag upprepar: Conan och Valeria! Älskog och STAR TREK!
tisdag, februari 08, 2011
Att se sig om medan man surfar
Vin och internet. Världens bästa affärsidé. Youporn och en flarra rött. Sliskigt och sofistikerat på samma gång.
Jag tror att strypsnara - för den där extra flärden i porrsurfandet - ingick.
måndag, februari 07, 2011
Han tar sig tillbaka
Lamporna lyser fortfarande på balkongen, ett en-karl-reder-sig-själv-projekt som slutade i ett något ojämnt stjärnkluster kring det grå räcket.
Fast jag ser ju inte att räcket är grått. Inte just nu i alla fall. Inte när det är mörkt ute. Bara galaxhopen - och så i fönstret, en cirkel av stjärnstoft och kometer och trådar av eld.
Rester av julpyntet.
Det andra, tomtarna, granen, adventsljusstakarna, ligger sedan länge längst ner i det källarutrymme som bara ett år efter flytten håller på att spränga över sin egen gräns.
Innanför gallergrindarnas sprickfärdiga sömmar: ett Hades av uttjänta klädtrasor, olästa böcker, speglar som aldrig kommer att åka upp på någon vägg, en nernött kontorsstol, en hatt som var rolig någon gång för länge sedan, i en annan tid, i en ensamtid, i en singeltid - en singularitet i en galax befolkad av något annat än det ljus som nu brinner längs med balkongräcket i lägenheten på första våningen.
Flinka fingrar i en något otacksam soffa, det varma skenet från åtskilliga tum datorskärm och små krevader av snarkningar från ett sovrum intill.
Han tänker ... han tänker så det knakar.
"Om man suddar ut blicken, stirrar lite i kors, så ser ljusen på balkongen ut som gatlyktor. Eller som ett fackeltåg kring Thulsa Dooms Mountain of Power, strax innan Conan hugger huvudet av honom."
Med det nöjer han sig, och går sedan och lägger sig.
Fast jag ser ju inte att räcket är grått. Inte just nu i alla fall. Inte när det är mörkt ute. Bara galaxhopen - och så i fönstret, en cirkel av stjärnstoft och kometer och trådar av eld.
Rester av julpyntet.
Det andra, tomtarna, granen, adventsljusstakarna, ligger sedan länge längst ner i det källarutrymme som bara ett år efter flytten håller på att spränga över sin egen gräns.
Innanför gallergrindarnas sprickfärdiga sömmar: ett Hades av uttjänta klädtrasor, olästa böcker, speglar som aldrig kommer att åka upp på någon vägg, en nernött kontorsstol, en hatt som var rolig någon gång för länge sedan, i en annan tid, i en ensamtid, i en singeltid - en singularitet i en galax befolkad av något annat än det ljus som nu brinner längs med balkongräcket i lägenheten på första våningen.
Flinka fingrar i en något otacksam soffa, det varma skenet från åtskilliga tum datorskärm och små krevader av snarkningar från ett sovrum intill.
Han tänker ... han tänker så det knakar.
"Om man suddar ut blicken, stirrar lite i kors, så ser ljusen på balkongen ut som gatlyktor. Eller som ett fackeltåg kring Thulsa Dooms Mountain of Power, strax innan Conan hugger huvudet av honom."
Med det nöjer han sig, och går sedan och lägger sig.
lördag, januari 22, 2011
Beslut utan återvändo
Jag drömde om zombies i natt. Kallsvettigt uppvaknande. Och varje smekning från hennes sida blir till ett alkisstinkande efterskalv i min kropp, små spritputtrande rester från gårdagens fyllebävning.
"Låt mig va!" morrar jag och sveper in mig i bunten av täcken.
"Jag håller en likvaka över min egen lever."
"Låt mig va!" morrar jag och sveper in mig i bunten av täcken.
"Jag håller en likvaka över min egen lever."
fredag, januari 21, 2011
Palaver
"Papaya Coconut" skriker hon medan hennes huvud svänger vilt fram och tillbaka och från sida till sida.
"Jag vill höra Papaya Coconut med Kicki och doktorn!"
Den sönderbrända mannen bakom dj-båset av bambu lutar sig närmre och tar av sig hörluren pa ena örat.
"Va?"
"Papaya Coconut" upprepar hon. "Doktorn. Kicki. Nu!"
På en tv i en hydda knappt ens ett kokosnötskast därifrån rullar en sydostasiatisk såpa på en tv, utan att någon tittar.
Duschen rinner i badrummet, men ingen duschar. Fläkten är på, men ingen ligger och tar igen sig i dess luftdrag - och ännu har ingen skit träffat den.
Långt senare, andra stenar under fötterna, annat hav vid horisonten.
Kalabalik och fåfänga, okunskapen om att blad vänds bäst med ett enkelt "Förlåt".
Och så går vi vidare, idag ett steg längre ifrån varandra än kvällen innan. Men såpan rullar på. Karaktärer kommer och går och i bakgrunden sjunger Kicki om kokosnötter rakt in i ena änden på en saftig falukorv.
"Jag vill höra Papaya Coconut med Kicki och doktorn!"
Den sönderbrända mannen bakom dj-båset av bambu lutar sig närmre och tar av sig hörluren pa ena örat.
"Va?"
"Papaya Coconut" upprepar hon. "Doktorn. Kicki. Nu!"
På en tv i en hydda knappt ens ett kokosnötskast därifrån rullar en sydostasiatisk såpa på en tv, utan att någon tittar.
Duschen rinner i badrummet, men ingen duschar. Fläkten är på, men ingen ligger och tar igen sig i dess luftdrag - och ännu har ingen skit träffat den.
Långt senare, andra stenar under fötterna, annat hav vid horisonten.
Kalabalik och fåfänga, okunskapen om att blad vänds bäst med ett enkelt "Förlåt".
Och så går vi vidare, idag ett steg längre ifrån varandra än kvällen innan. Men såpan rullar på. Karaktärer kommer och går och i bakgrunden sjunger Kicki om kokosnötter rakt in i ena änden på en saftig falukorv.
torsdag, januari 20, 2011
Solsting
Medelklassens skugghippies. De kallas så. Det finns ett par på varje ö. Alternativa byfånar i ekovänliga jordfärgade kläder (långt mer påpälsade än vad solen och hettan kräver) som "trivs" bäst i skuggan.
De äter färsk frukt och har bibliotekariefrisyrer och tjocka halsband av mörkt trä.
Om ett par veckor kommer de ha spräckliga hennatatueringar, saffransgul sarong och en rund röd prick ditkluddad mellan ögonen, men just nu är de bara tröttsamt grådassiga på ett vinterblekt svenskt sätt.
Jag hatar dem ofantligt mycket - mer än vad jag hatar den träckbruna salladsdressingsdrypande stekaren fem meter längre ner mot det samarinbrusande tjugofemplusvattnet.
Och det, mina damer och herrar, är inte lite hat det.
söndag, januari 16, 2011
Nagon annanstans
De pratar frammande sprak ute i tamburen. Och en flakt i taket blaser fuktiga vindar i min nacke.
Nere vid stranden har tysken redan hunnit svepa tva glas cognac langt innan solen orkat inleda sin klattring over de hoga bergen
Och hans fru, hon med den onda uppsynen, ler fult at hans tyska skamt.
Vi bygger bo under palmerna, bakpulver mellan vara tar.
Nere vid stranden har tysken redan hunnit svepa tva glas cognac langt innan solen orkat inleda sin klattring over de hoga bergen
Och hans fru, hon med den onda uppsynen, ler fult at hans tyska skamt.
Vi bygger bo under palmerna, bakpulver mellan vara tar.
tisdag, januari 04, 2011
Play it again, Sam
En gång hamnade jag här. Det hela var mycket mystiskt. I ett hörn låg en hemlös och sov. Sorgligt att vi inte tar hand om våra medmänniskor. Slog honom i ansiktet med en spade tills allt som återstod var en gråröd sörja med svarta hårtestar i och sodomerade därefter hans kvarlevor med skärvorna från en trasig porslinstomte. Det kändes som det enda rätta. Tänk om han förökat sig?
Conan Brudgummen
"Jag älskar dina najsa tuttar och ditt fina långa hår, för att inte tala om ditt fina halsband" sade hon.
Och han log (inuti) för han visste att han var Cimmerias sötaste barbar.
fredag, december 31, 2010
Yeltsin
Grannarna har satt upp en lapp vid hissarna där de berättar att de ska anordna nyårsfest med ryskt tema och att det kan bli lite ljudligt - men, ett ps liksom, alla deras vänner är "städade och vettiga" osv yada-yada.
Känns väldigt hipstersvennigt med ett ryskt tema, niotillfemsekterism typ. Jag ska själv anordna en nyårsfest där alla bär vita nya sneakers och dricker en stor klunk spetsad Kool-Aid på kvällen (den som inte dricker klubbas ihjäl med en stekpanna).
Gissar att grannarna kommer att dricka fulvodka, äta piroger och borstj och bära björnfittor på huvudet.
Ska banne mig ställa mig bredbent och naken över en spegel och ta en hipstamatic-bild på mitt dynghål och sätta upp bredvid deras lapp för att på så sätt illustrera vad jag tycker om deras temafest.
Kanske att jag även skriver ett litet meddelande:
"Boris Jeltsin roterar i sin vodkaimpregnerade grav."
Känns väldigt hipstersvennigt med ett ryskt tema, niotillfemsekterism typ. Jag ska själv anordna en nyårsfest där alla bär vita nya sneakers och dricker en stor klunk spetsad Kool-Aid på kvällen (den som inte dricker klubbas ihjäl med en stekpanna).
Gissar att grannarna kommer att dricka fulvodka, äta piroger och borstj och bära björnfittor på huvudet.
Ska banne mig ställa mig bredbent och naken över en spegel och ta en hipstamatic-bild på mitt dynghål och sätta upp bredvid deras lapp för att på så sätt illustrera vad jag tycker om deras temafest.
Kanske att jag även skriver ett litet meddelande:
"Boris Jeltsin roterar i sin vodkaimpregnerade grav."
Gott nytt och god forts liksom.
torsdag, december 30, 2010
De tolv Amys armé
När jag för ett par dagar sedan i min ensamhet snubblade över det här skivsläppet så förstod jag slutligen innebörden i uttrycket "finsk stämning".
Asså! Amys fantastiskt krystade pose liksom. What's up with that? Jag tror fasiken att Amy ser ut så där när hon ruvat en hel dag och ska till att leverera en rejäl jävla klubba (eller pressa fram en "diamant" om man så vill) på toaletten.
Amy Diamond. The Kristet Utseende inkarnerat.
Skivan innehåller tydligen "4 helt nya Amylåtar" ... ska vi se det som ett hot?
Innehåller "1 remix" ... fortfarande "tack, men verkligen nej tack. Jag är beväpnad. Inte ett jävla steg till". Jag sitter hellre fast i en bastuvarm buss med trasig toa (riktning: bridgeveckan i Markaryd) och delar ett glas plommonjuice med ett gäng förstoppade pensionärer än lyssnar på en remix av en låt, Bittersweet, som jag aldrig hört, som sjungs av Carolas bortopererade Kuato-syster.
Amy Diamonds nya platta möter man bäst på samma sätt som man möter en bunt Livets Ord:are när de knackar på och stör mitt uppe i en tokrunkssejour framför youporn -
"Amys tolv (12! reds anm) största hits." Har hon verkligen tolv (12!) hits? När hände det här och var var jag då? Och varför gjorde vi ingenting för att stoppa det?
Amy Diamond är inte längre en brådmogen typ 14-åring eller nått. Hon lider ju uppenbart av Ralph Macchio-syndromet och ser ut som en 45-åring som ser ut som en 14-åring som ser ut som en 45-åring.
Jaha, vad mer? Ur Amy Diamonds djupa brunn kan man ju ösa material i evigheter. Både bildligt och bokstavligt.
Men, what's in it for me?
torsdag, december 23, 2010
Fy liksom
En 23-åring fick 14 års fängelse för knarkförsäljning på nätet. Face! liksom. "God jul och trevlig forts tönt". Nu jagar polisen alla köpare. Vilket inte är så svårt då typ allt finns på nätet.
Synd att han kommer ut efter halva tiden. Vore kul att möta honom när han kommer ut, 37 år gammal, och fråga: "var det värt det?"
Han ba: "jo, helt klart värt det. Nu har jag tribals över hela kroppen, gymkropp och vet inte vad en hjärn-ipad är" *så efter*
Och fortsätter: "Eller varför alla har lasersvärd" *suttit inne jättelänge för att han var en idiot och missat att framtiden hänt*
Synd att han kommer ut efter halva tiden. Vore kul att möta honom när han kommer ut, 37 år gammal, och fråga: "var det värt det?"
Han ba: "jo, helt klart värt det. Nu har jag tribals över hela kroppen, gymkropp och vet inte vad en hjärn-ipad är" *så efter*
Och fortsätter: "Eller varför alla har lasersvärd" *suttit inne jättelänge för att han var en idiot och missat att framtiden hänt*
Medelklassens plågor
"Jag frågade om man kunde få komma till kyrkan och hjälpa till på julafton, typ servera mat till hemlösa och ensamma."
"Mmh."
"Men de sa 'varför vill alla bara hjälpa till på julafton? Vi har redan full bemanning' typ."
"Ouch!"
"Och jag som bara ville döva mitt samvete."
"Mmh."
tisdag, december 21, 2010
Anger leads to the dark side
Det bisarra med den här tokiga danska hälsoministern (se klipp här) är ju inte det att han snurrar runt som en galning och fräser fram ett redigt danskt "fääään" i parti och minut, eller att han ser exakt ut som Grand Moff Tarkin i första Stjärnornas Krig-rullen - nej, det absurda är att han verkar som mest jävla upprörd över att intervjun med all säkerhet tvingar honom att ställa in kvällens planerade risgrynsgrötsätning med fru Tarkin. Som om man tvingats ställa in julen och någon kissat i glöggen.
Det hela väcker förstås också frågan om hur det låter när en redan grötröstad dansk hälsominister middagskonverserar med sin fru medan han äter risgrynsgröt. Som en korvfest i en tysk gladporrfilm från 80-talet - Rudi Völler-mustasch, buskiga könshår och allt.
Gapa - och svälj.
söndag, december 19, 2010
Midvinternattens köld är hård - och skitjobbig
Genom brutet glas, upp för trappstegen och in genom den tjocka dörren. Stänga om sig. Skaka av sig snö. Åkerbrasor i all oändlighet.
Tankarna kommer till mig medan jag bänder med all min kraft mot den fastfrusna ytterdörren.
Genom obrutet glas ser jag dem, han i rött och den där andra med sin hund, en liten en, knappt ens ankelhög.
Det är larvigt nästan.
De pressar, från insidan. Jag drar, utifrån. Och tillsammans uträttar vi ingenting.
Bakom mig hör jag henne skratta nervöst, handskbeklädda fingrar om nycklar som i polarkylan spelat ut sin roll.
Min andedräkt målar upp en Rorschachplump på den frostade ytan när jag med mina sista krafter försöker rubba berg.
Ännu en gång: ingenting.
"Älskling, börjar du bygga en bivack?"
Och så, lika oväntat som eftertraktat, med ljudet av is mot is: en öppning i dörren.
Tacksägelse, handskakningar - och så värme.
Långt senare: "asså, tror du min fitta sitter vid naveln eller?"
Men det är en helt annan historia.
Tankarna kommer till mig medan jag bänder med all min kraft mot den fastfrusna ytterdörren.
Genom obrutet glas ser jag dem, han i rött och den där andra med sin hund, en liten en, knappt ens ankelhög.
Det är larvigt nästan.
De pressar, från insidan. Jag drar, utifrån. Och tillsammans uträttar vi ingenting.
Bakom mig hör jag henne skratta nervöst, handskbeklädda fingrar om nycklar som i polarkylan spelat ut sin roll.
Min andedräkt målar upp en Rorschachplump på den frostade ytan när jag med mina sista krafter försöker rubba berg.
Ännu en gång: ingenting.
"Älskling, börjar du bygga en bivack?"
Och så, lika oväntat som eftertraktat, med ljudet av is mot is: en öppning i dörren.
Tacksägelse, handskakningar - och så värme.
Långt senare: "asså, tror du min fitta sitter vid naveln eller?"
Men det är en helt annan historia.
Frondaison typ
Arg och ensam somnar jag om natten medan den beryktade snökanonen oavbrutet hamrar mot fönstren. Timmar senare, jag vet inte exakt hur länge - allting är ju mörkt nu för tiden - vaknar jag av att någon grenslar mig. Mina ögon som tafatt försöker uppfatta fasta former i en grumlig gelé. Hennes pupiller knappt ens en ögonfrans från mina.
Hon: "hej älskling - jag har köpt blommor till dig". Ytterkläderna fortfarande på, en svag doft av Marlboro Lights och vitt vin. Hennes hand i mitt hår känns kall.
"Vnäh?"
"Blommor. Jag har köpt dem till dig. Bad taxichauffören stanna vid en mack och, ja, de är ju inte vidare levande och så, mest döda faktiskt. Men här" säger hon och skakar det prasslande lövverket över mitt ansikte. Fastlåst mellan hennes lår kan jag inte annat än acceptera att mitt ansikte täcks av ett tunt lager av död flora.
"Tack, älskling" hostar jag fram, ett dött löv som oblat i min mun,"you shouldn't have ... really!"
lördag, december 18, 2010
onsdag, december 15, 2010
Att tappa rösten
Är det hon säger typ sant? Saker man gör mot andra medan man låtsas blunda. Skenande tankar mot en påmålad vilda-västern-fond. Nån som vevar in scenografin.
I bakgrunden? Celine Dions brösttoner.
Oroliga är de, dygnets alla timmar. En evighet tillsammans. Det är ju allt jag vill ha.
Själv är liksom sämste dräng. Jag mer än någon annan.
Och nu brister hon ut i dallrande skönsång i fören på den osänkbara mastodonten.
Skadorna man gör, är de typ irrprbla ireprebral ireppera ofixbara? Det vill jag ju liksom inte. Älskad; som glass, maränger och chokladsås.
I bakgrunden? Celine Dions brösttoner.
Oroliga är de, dygnets alla timmar. En evighet tillsammans. Det är ju allt jag vill ha.
Själv är liksom sämste dräng. Jag mer än någon annan.
Och nu brister hon ut i dallrande skönsång i fören på den osänkbara mastodonten.
Skadorna man gör, är de typ irrprbla ireprebral ireppera ofixbara? Det vill jag ju liksom inte. Älskad; som glass, maränger och chokladsås.
En hemskhet i sitt bröst
Jag visste inte att det redan hade gjorts, kväden över gråtrunken, och att det gjorts så mycket bättre än jag själv någonsin kan drömma om att göra.
Men tydligen fick jag inte ens vara särskilt bra på det.
Men man vänjer sig.
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig
Men tydligen fick jag inte ens vara särskilt bra på det.
Men man vänjer sig.
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig
tisdag, december 14, 2010
Att jobba i framtiden, som är typ här och nu
Robotrösten på andra sidan luren: "Välkommen. Om du vet vem eller vart du vill ringa, tryck ett, och säg sedan namnet på den du vill ringa."
*trycker ett*
"Vem eller vart vill du ringa?"
Så tydligt jag kan: "Jan Svensson."
"Ringer Jan. Svensson"
"..."
"Jan. Svensson. Är. Upptagen. Vem eller vart vill du ringa?"
"Eh ..."
Robotrösten igen: "Förlåt. Jag hörde inte. Vem eller vart vill du ringa?"
"..."
"Säg 'hjälp' om du inte vet vem eller vart du vill ringa."
"Hjälp!"
Tystnad.
Igen: "Hjälp!"
"Ringer: Helene Hjelte."
"Men vafan!"
*klick*
*trycker ett*
"Vem eller vart vill du ringa?"
Så tydligt jag kan: "Jan Svensson."
"Ringer Jan. Svensson"
"..."
"Jan. Svensson. Är. Upptagen. Vem eller vart vill du ringa?"
"Eh ..."
Robotrösten igen: "Förlåt. Jag hörde inte. Vem eller vart vill du ringa?"
"..."
"Säg 'hjälp' om du inte vet vem eller vart du vill ringa."
"Hjälp!"
Tystnad.
Igen: "Hjälp!"
"Ringer: Helene Hjelte."
"Men vafan!"
*klick*
fredag, december 10, 2010
Sammanfattningar
Min mamma vill köpa julklapp till tjejen. Asså, inte till mig utan till tjejen. Fatta vilket jävla as. Närå. Men nästan. VAD HAR JAG GJORT?!
Jag brukar förövrigt gå och kissa samtidigt som tjejen ringer mig när jag är på jobbet. Hon gillar det inte, men jag tycker om sällskapet.
Tjejen tappade förövrigt hakan av typ chockblandad förtjusning medan vi kollade på Dexter ikväll, och i mitt huvud planterades idéer om "surprise teabagging".
Den eviga frågan: Om jag fiser i en burk, skruvar åt locket och låter den stå över natten, kommer det då lukta fis dagen efteråt när jag tar en skopa till frukost?
Och blir det finsk stämning om jag ger min mamma en fisbutelj i julklapp? Hon ska ju ändå inte ge mig nått, så att säga.
Jag brukar förövrigt gå och kissa samtidigt som tjejen ringer mig när jag är på jobbet. Hon gillar det inte, men jag tycker om sällskapet.
Tjejen tappade förövrigt hakan av typ chockblandad förtjusning medan vi kollade på Dexter ikväll, och i mitt huvud planterades idéer om "surprise teabagging".
Den eviga frågan: Om jag fiser i en burk, skruvar åt locket och låter den stå över natten, kommer det då lukta fis dagen efteråt när jag tar en skopa till frukost?
Och blir det finsk stämning om jag ger min mamma en fisbutelj i julklapp? Hon ska ju ändå inte ge mig nått, så att säga.
Mjuka paket
"A year passed: winter changed into spring, spring changed into summer, summer changed back into winter, and winter gave spring and summer a miss and went straight on into autumn... until one day..."
Dagarna rinner på som brukligt är i livet. Jag snöas in och väntar på att töas fram som en ovanligt stor nedfrusen hundlort.
Det drabbar allt, framför allt mitt skötebarn. En bortbyting framavlad ur de sämsta av idéer.
Det kommer en tid mina vänner, men den tiden är inte här och nu. Den kanske var igår däremot, jag hade ett moment när jag satt på toan och krystade - men det kan å andra sidan ha varit ett blodkärl som sprack.
Medan snön täckt allt och alla har jag hur som helst skrivit här:
Om att överleva en zombie-apokalyps.
Om storheten med Rymdimperiet slår tillbaka.
Om Gunvald Larsson i Midgård.
Om laserns år.
Se det som en kärleksgåva.
Ps. undrar hur det ser ut när tomten ligger? Mycket skägg, blek hy och stor godismage - och en liten ilsket rosa prinskorv knappt ens synlig bakom snövitt pubishår. Nissarna som står och trycker på bakom, vid de halvmånestora och vintervita skinkorna, sätter sina små axlar mot kesohuden och trycker till, för att ge extra skjuts i stöten - och tomtemor som särar för allt vad hon är värd.
Det är den julberättelse som jag kommer att berätta för mina barn, varje julafton klockan 15.
Dagarna rinner på som brukligt är i livet. Jag snöas in och väntar på att töas fram som en ovanligt stor nedfrusen hundlort.
Det drabbar allt, framför allt mitt skötebarn. En bortbyting framavlad ur de sämsta av idéer.
Det kommer en tid mina vänner, men den tiden är inte här och nu. Den kanske var igår däremot, jag hade ett moment när jag satt på toan och krystade - men det kan å andra sidan ha varit ett blodkärl som sprack.
Medan snön täckt allt och alla har jag hur som helst skrivit här:
Om att överleva en zombie-apokalyps.
Om storheten med Rymdimperiet slår tillbaka.
Om Gunvald Larsson i Midgård.
Om laserns år.
Se det som en kärleksgåva.
Ps. undrar hur det ser ut när tomten ligger? Mycket skägg, blek hy och stor godismage - och en liten ilsket rosa prinskorv knappt ens synlig bakom snövitt pubishår. Nissarna som står och trycker på bakom, vid de halvmånestora och vintervita skinkorna, sätter sina små axlar mot kesohuden och trycker till, för att ge extra skjuts i stöten - och tomtemor som särar för allt vad hon är värd.
Det är den julberättelse som jag kommer att berätta för mina barn, varje julafton klockan 15.
tisdag, november 30, 2010
Att semestra med döden
När ni åker till Thailand så måste ni hålla uppsikt när ni badar. Om du är ute och simmar så kan Josefine inte ligga och sova på stranden, för om du blir attackerad av en manet så svimmar du av direkt och då ..."
"Ja, pappa. Jag lovar att vi inte kommer att bada med några dödsmaneter."
"Och ta in på ett lyxhotell."
"På ett lyxhotell?"
"Ja. På sjunde våningen. Så att ni inte drabbas av en satsumas."
"Drabbas av en citrusfrukt?"
"Nej men ... satsmumi, satsunami ..."
"En tsunami?"
"Ja, bo högt så att ni inte dras med i tsunamin."
"Så, dödsmaneter och tsunamis - något mer jag bör oroa mig för?"
"Nej."
"Vad gör jag om det kommer en tsunamis full med dödsmaneter?"
"Ja, pappa. Jag lovar att vi inte kommer att bada med några dödsmaneter."
"Och ta in på ett lyxhotell."
"På ett lyxhotell?"
"Ja. På sjunde våningen. Så att ni inte drabbas av en satsumas."
"Drabbas av en citrusfrukt?"
"Nej men ... satsmumi, satsunami ..."
"En tsunami?"
"Ja, bo högt så att ni inte dras med i tsunamin."
"Så, dödsmaneter och tsunamis - något mer jag bör oroa mig för?"
"Nej."
"Vad gör jag om det kommer en tsunamis full med dödsmaneter?"
onsdag, november 24, 2010
Att vara corpus
Hennes hand mot min kind i sömnen, knäna upp mot bröstet.
Det byggs en yta mellan oss.
Blåst glas, grumligt och sprucket.
En annan tid, det låg ingen snö på backen.
Nu tränger den igenom mina skor.
Hennes läppar formar sig kring ord som aldrig hörs.
"Älskar dig" viskar jag genom svettiga hårtestar.
Det byggs en yta mellan oss.
Blåst glas, grumligt och sprucket.
En annan tid, det låg ingen snö på backen.
Nu tränger den igenom mina skor.
Hennes läppar formar sig kring ord som aldrig hörs.
"Älskar dig" viskar jag genom svettiga hårtestar.
tisdag, november 23, 2010
Den stundande zombieapokalypsen
- Det finns bara två saker som är värre än en zombieapokalyps: 1) en zombieapokalyps, 2) en zombieapokalyps (ja, så är det).
- Saker som är bra med zombieapokalypsen: risken att dö av ålder minskar avsevärt. Dåliga saker? Allt annat.
- Zombies är (o)döda, men även döda skyddas av vissa lagar. Detta riktat framför allt till alla ensamma lastbilsförare.
- Bäst att bo långt norrut när zombierna kommer, tänk: meat popsicles. Ba' och banka dem i huvudet/ha sex med deras ansikten.
- Jag går på kurs just nu. Lär mig saker som jag INTE behöver använda vid en zombieapokalyps. Mycket dumt av mig.
Är på kurs - igen
Robotar slåss om jordens sista träd
Flera robotar möttes i torsdagskväll för att göra upp om vem som egentligen har rätt till jordens sista träd.
Janne vann, men det betyder inte att saken är avgjord.
– Vi kommer att överklaga, säger Lisbeth X32, C-kupa.
I Gnosjö står jordens sista träd. En prunkande oas mitt bland galaxens största ansamling av skrot. En härlighet som glatt generatorer av robotar under eoner av tid. Men nu kan det vara slut på festligheterna. Efter en smärre nukleär sammandrabbning i stadens enda gatukorsning så kan det sista äpplet ha fallit till marken.
På ena sidan: Laser-Ole, norsk robot sedan tre generatorer tillbaka, fyra kretsar gammal och med en önskan om att någon gång äga sin egen metallicfärgade fjord, tillsammans med hans gäng, the Borg Collective (alla stora tennisfans, alla har de någon gång skådat världens kändaste garageport).
På andra sidan, Lisbeth X32, C-kupa, och hennes gäng av uttjänta medvetna amazoner.
När striden var över stod det klart att Janne, som krigade under egen flagg vunnit.
På den sedvanliga frågan, "hur känns det?" svarade han:
– Jag känner hur det bultar i min vibrator.
Nu ska han åka till Disneyland.
– Jag ska åka till Disneyland, säger han.
Vilket jag precis skrev ovanför - innan han sa det.
Fakta - Så många robotar krävs det för att skruva i en lysdiod:
* 43, varav 3 stycken enbart kommer att bidra med sång.
Källa: Asimov's Laws of Robotics
Flera robotar möttes i torsdagskväll för att göra upp om vem som egentligen har rätt till jordens sista träd.
Janne vann, men det betyder inte att saken är avgjord.
– Vi kommer att överklaga, säger Lisbeth X32, C-kupa.
I Gnosjö står jordens sista träd. En prunkande oas mitt bland galaxens största ansamling av skrot. En härlighet som glatt generatorer av robotar under eoner av tid. Men nu kan det vara slut på festligheterna. Efter en smärre nukleär sammandrabbning i stadens enda gatukorsning så kan det sista äpplet ha fallit till marken.
På ena sidan: Laser-Ole, norsk robot sedan tre generatorer tillbaka, fyra kretsar gammal och med en önskan om att någon gång äga sin egen metallicfärgade fjord, tillsammans med hans gäng, the Borg Collective (alla stora tennisfans, alla har de någon gång skådat världens kändaste garageport).
På andra sidan, Lisbeth X32, C-kupa, och hennes gäng av uttjänta medvetna amazoner.
När striden var över stod det klart att Janne, som krigade under egen flagg vunnit.
På den sedvanliga frågan, "hur känns det?" svarade han:
– Jag känner hur det bultar i min vibrator.
Nu ska han åka till Disneyland.
– Jag ska åka till Disneyland, säger han.
Vilket jag precis skrev ovanför - innan han sa det.
Fakta - Så många robotar krävs det för att skruva i en lysdiod:
* 43, varav 3 stycken enbart kommer att bidra med sång.
Källa: Asimov's Laws of Robotics
Att skriva för andra
Från Bookmeup.se.
Det finns ett par saker som jag tänker på när dagen lider mot sitt slut. De kommer ofta till mig när jag halvslumrar i en småvarm 160-säng.
Det är som den eviga frågan “varför går Jack Bauer aldrig på toaletten under ett helt dygn?”
Saker som ockuperar min i sömn snart nersjunkna hjärna:
* hur svettigt är det inte att glida runt i gladiator-tangas i läder? Och är inte det en rejäl grogrund för svampinfektion?
* hur skulle jag bäst beskriva Conans doft efter att han
just precis avrundat en tremånadersritt genom Stygia uppflugen på en kamel? Otäck? Frän? Potent?
* borde inte vampyrer lukta rätt äckligt? Visst, de är lite sådär anorektiskt snygga i motljus, insjunkna kinder och kraftiga ögonbryn – men allt blod? Stanken av järn kombinerat med tandläkarmottagning och charkuteri. Visst, du är 800 år gammal och pratar flera uråldriga tungomål (flytande) och du ser (fortfarande) ut att vara 17, men det borde ju inte göra nån skillnad när du raggar om du samtidigt luktar som ett roadkill (och alla vet ju att blod är skitsvårt att få bort, framför allt om man behövt hantera stora mängder).
* varför pratar Xena med en nyzeeländsk dialekt samtidigt som hon slåss mot grekiska gudar? Och varför är Sam Gamgi fortfarande rund om magen efter att ha vandrat genom Mordor i veckor/månader? Är lembasbröd fullt av kolhydrater?
* hur svårt är det att hålla den personliga hygienen i topptrim när man lever i en medeltida sagovärld? Visst, Madmartigan i Willow passar på att rengöra tänderna med en tandpetare medan han sitter inlåst i en bur vid vägkorsningen i mitten av Ingenstansien, men sen då? Borstar han tänderna dagligen med Colgate eller sprider han en rivig odör som drar något åt mjölk-och-vildsvinshållet varje gång han öppnar käften? Och vad säger Sorsha efter att de hånglat?
Sådant tänker jag på när jag är på väg att somna (eller då jag inte har något annat att skriva om).
Tanke: skriva en diskbänksrealism-sword-and-sorcery-fantasynovell? Ja, varför inte.
Det finns ett par saker som jag tänker på när dagen lider mot sitt slut. De kommer ofta till mig när jag halvslumrar i en småvarm 160-säng.
Det är som den eviga frågan “varför går Jack Bauer aldrig på toaletten under ett helt dygn?”
Saker som ockuperar min i sömn snart nersjunkna hjärna:
* hur svettigt är det inte att glida runt i gladiator-tangas i läder? Och är inte det en rejäl grogrund för svampinfektion?
* hur skulle jag bäst beskriva Conans doft efter att han
just precis avrundat en tremånadersritt genom Stygia uppflugen på en kamel? Otäck? Frän? Potent?* borde inte vampyrer lukta rätt äckligt? Visst, de är lite sådär anorektiskt snygga i motljus, insjunkna kinder och kraftiga ögonbryn – men allt blod? Stanken av järn kombinerat med tandläkarmottagning och charkuteri. Visst, du är 800 år gammal och pratar flera uråldriga tungomål (flytande) och du ser (fortfarande) ut att vara 17, men det borde ju inte göra nån skillnad när du raggar om du samtidigt luktar som ett roadkill (och alla vet ju att blod är skitsvårt att få bort, framför allt om man behövt hantera stora mängder).
* varför pratar Xena med en nyzeeländsk dialekt samtidigt som hon slåss mot grekiska gudar? Och varför är Sam Gamgi fortfarande rund om magen efter att ha vandrat genom Mordor i veckor/månader? Är lembasbröd fullt av kolhydrater?
* hur svårt är det att hålla den personliga hygienen i topptrim när man lever i en medeltida sagovärld? Visst, Madmartigan i Willow passar på att rengöra tänderna med en tandpetare medan han sitter inlåst i en bur vid vägkorsningen i mitten av Ingenstansien, men sen då? Borstar han tänderna dagligen med Colgate eller sprider han en rivig odör som drar något åt mjölk-och-vildsvinshållet varje gång han öppnar käften? Och vad säger Sorsha efter att de hånglat?
Sådant tänker jag på när jag är på väg att somna (eller då jag inte har något annat att skriva om).
Tanke: skriva en diskbänksrealism-sword-and-sorcery-fantasynovell? Ja, varför inte.
söndag, november 21, 2010
Att inte se sig själv i andra
"Krääämbrullääää" sladdar han fram mellan rödfnasiga, lite för stora läppar och lutar sig så nära att de kraftiga gråsvarta borsten i hans näsa nästan kittlar min panna.
"Tack, men nej tack" säger jag utan att egentligen förstå vad han vill mig.
"Okej okej okej" säger han och drar ut på orden så länge att jag får det oangenäma nöjet att ångbasta i hans spolarvätskfräna träckdoftande andedräkt.
Den håriga vårtan på hans kind guppar i takt med t-banevagnens krängningar.
När han försvinner bort bakom mig hör jag åter rasslet från hans maracashand och det monotona tjatet om "skänk en krona till härbärge".
"DÖ!" hinner jag tänka innan jag tillfreds sjunker ned i det kroppsvarma djup där jag, innan det abrupta uppvaknandet, legat och slumrat.
"Tack, men nej tack" säger jag utan att egentligen förstå vad han vill mig.
"Okej okej okej" säger han och drar ut på orden så länge att jag får det oangenäma nöjet att ångbasta i hans spolarvätskfräna träckdoftande andedräkt.
Den håriga vårtan på hans kind guppar i takt med t-banevagnens krängningar.
När han försvinner bort bakom mig hör jag åter rasslet från hans maracashand och det monotona tjatet om "skänk en krona till härbärge".
"DÖ!" hinner jag tänka innan jag tillfreds sjunker ned i det kroppsvarma djup där jag, innan det abrupta uppvaknandet, legat och slumrat.
lördag, november 20, 2010
En befriad vävpojke och hans vän Rickard
I brevlådan hemmavid hittar jag en dag två brev. Jag öppnar det första, oansenligt vitt och enkelt.
"Mattias arbetade under slavliknande förhållanden" står det under bilden på en liten mörk kille med stora pliriga ögon.
Direkt under, ännu en bild, "Idag är 10-årige Mattias fri och går i vår kvällsskola" och så en bild på Mattias, med ett brett leende och en glugg mellan tänderna.
"Hjälp till att befria ett barn!" basuneras det ut intill signaturen "Conny Sjöberg - läkarmissionen".
150 kronor är allt som krävs och så får Mattias gå i flumskola i Afrika.
Brev nummer två. Inte alls oansenligt vitt och enkelt. Istället röda kraftiga bokstäver som skriker ut: "SISTA CHANSEN att vara med i utlottningen av 1 MILJOOOOON I TIMMEN!"
Bredvid bajsflödet av ondskefulla ord staplade efter varandra; en bild på Rickard Sjöberg iklädd sin finaste Dressman-kostym, pekandes på en klocka för att verkligen visa att NU ÄR DET SISTA CHANSEN och så hans blick ... Waco-blicken ... Livets Ord-blicken, och leendet sen, ord kan inte beskriva den läpprörelse han gör i ett försök att indikera mänskligt liv.
Jag kan int.. och så vil d......
Långt senare i mitt liv kommer jag att ha svårt att minnas exakt vad som hände därefter. Jag har däremot fått det återberättat för mig att jag hittades i hallen, liggandes i fosterställning, i en stinkande hög av mitt eget träck med en tumme i munnen, en tumme i stjärten och vilt uppspärrade ögon.
"Mattias arbetade under slavliknande förhållanden" står det under bilden på en liten mörk kille med stora pliriga ögon.
Direkt under, ännu en bild, "Idag är 10-årige Mattias fri och går i vår kvällsskola" och så en bild på Mattias, med ett brett leende och en glugg mellan tänderna.
"Hjälp till att befria ett barn!" basuneras det ut intill signaturen "Conny Sjöberg - läkarmissionen".
150 kronor är allt som krävs och så får Mattias gå i flumskola i Afrika.
Brev nummer två. Inte alls oansenligt vitt och enkelt. Istället röda kraftiga bokstäver som skriker ut: "SISTA CHANSEN att vara med i utlottningen av 1 MILJOOOOON I TIMMEN!"
Bredvid bajsflödet av ondskefulla ord staplade efter varandra; en bild på Rickard Sjöberg iklädd sin finaste Dressman-kostym, pekandes på en klocka för att verkligen visa att NU ÄR DET SISTA CHANSEN och så hans blick ... Waco-blicken ... Livets Ord-blicken, och leendet sen, ord kan inte beskriva den läpprörelse han gör i ett försök att indikera mänskligt liv.
Jag kan int.. och så vil d......
Långt senare i mitt liv kommer jag att ha svårt att minnas exakt vad som hände därefter. Jag har däremot fått det återberättat för mig att jag hittades i hallen, liggandes i fosterställning, i en stinkande hög av mitt eget träck med en tumme i munnen, en tumme i stjärten och vilt uppspärrade ögon.
fredag, november 19, 2010
Kunglig glans
"Här kan jag gå omkring och vara anonym på ett helt annat sätt än hemma i Sverige”, säger prinsessan Madeleine till DI Weekend, uppflugen på en jävla häst mitt i Central Park.
Dumma dumma prinsessa. Hur tänkte du där?
Men hur som helst, nu tycker jag att vi vänder blad.
torsdag, november 18, 2010
Att ingenting förstå
Går en kurs för att lära mig ett nytt publiceringsverktyg. Får i uppgift att skriva två texter och använda dem under utbildningen.
Fokuserar som vanligt på mina favoritämnen: krokodiler, laser, 34-åriga män och bävrar.
Laserpistoler har blivit skitdyrt
- Och alla läsare ba "WHAT?!"
Laserpistoler, ansett som det coolaste som någonsin byggts enligt branschtidningen "Laser-Blazer", är eftertraktat. Det har handlarna i Ulf-34-galaxen upptäckt.
Priset har den senaste rymdtiden stigit med 3000 kvadriljoner plax.
– Orättvist. Bara bara orättvist.
Så säger Agniezka Laserpickadoll upprört när gubbsnusktidningen Milky Way frågar henne varför hennes kläder luktar vadmal.
Mer än så går inte att få ur henne.
Hon har drabbats av lasersjukan.
Den uppstår hos 33 personer varje kvart och slutar ofta med gråt och skrik. Men nu finns det ett botemedel. Botemedlet kostar dock fjorton kronor mer än innan du läste klart den här meningen.
SÅ JÄVLA MYCKET!
Och Agniezka då? Hur ska hon göra?
Ja, hon ska förstås bara vara tyst.
Man uppäten av ondskefulla bävrar
- Hillbillies utbildas för att döda och slakta
34-årige mannen hade tagit sig till träsket för att jaga krokodil. Men istället blev han sodomerad och uppäten av tio tokiga bävrar.
– De ville ha en oskuld men fick nöja sig med 34-åringen, säger Kenneth Polisson vid Laserpolisen
Söndag, någonstans i mörkaste Småland. John, som egentligen heter Bertil, hade tagit båten ut till Dagobah för att fiska gös och krokodil när plötsligt en stam bävrar dök upp på en egenbyggd pråm.
Vittnet Lisbeth Lasersson berättar:
– Vi hade precis ätit körv och druckit sprit när det hände. Han hade inte en chans, säger hon och visar upp Johns, som egentligen heter Bertil, ruttnande huvud.
- Fint va?
Jag gjorde även en längre notis:
Förlorade lasersvärd - har rätt till nytt
Pojke har rätt till nytt lasersvärd, det menar Allmänna Rebellreklamationsnämnden. Pojken, som är hemmahörande på Tatooine, förlorade sitt svärd efter att hans pappa - som han inte visste var hans pappa men som berättade det väldigt teatraliskt uppe i en molnstad (ja, stan ligger verkligen bland molnen - skitcoolt) - högg av honom handen.
Pojken har däremot tackat nej till ett nytt lasersvärd från lasersvärdstillverkaren Lars Lasersvärd och har istället beslutat att tillverka ett eget svärd.
– Jag är en jedi, precis som min pappa, säger han i ett pressmeddelande.
Tidningen har försökt att nå Kejsaren för ett uttalande men han befinner sig för tillfället på Dödsstjärnan för att se till så att skiten blir klart nån gång.
Fokuserar som vanligt på mina favoritämnen: krokodiler, laser, 34-åriga män och bävrar.
Laserpistoler har blivit skitdyrt
- Och alla läsare ba "WHAT?!"
Laserpistoler, ansett som det coolaste som någonsin byggts enligt branschtidningen "Laser-Blazer", är eftertraktat. Det har handlarna i Ulf-34-galaxen upptäckt.
Priset har den senaste rymdtiden stigit med 3000 kvadriljoner plax.
– Orättvist. Bara bara orättvist.
Så säger Agniezka Laserpickadoll upprört när gubbsnusktidningen Milky Way frågar henne varför hennes kläder luktar vadmal.
Mer än så går inte att få ur henne.
Hon har drabbats av lasersjukan.
Den uppstår hos 33 personer varje kvart och slutar ofta med gråt och skrik. Men nu finns det ett botemedel. Botemedlet kostar dock fjorton kronor mer än innan du läste klart den här meningen.
SÅ JÄVLA MYCKET!
Och Agniezka då? Hur ska hon göra?
Ja, hon ska förstås bara vara tyst.
Man uppäten av ondskefulla bävrar
- Hillbillies utbildas för att döda och slakta
34-årige mannen hade tagit sig till träsket för att jaga krokodil. Men istället blev han sodomerad och uppäten av tio tokiga bävrar.
– De ville ha en oskuld men fick nöja sig med 34-åringen, säger Kenneth Polisson vid Laserpolisen
Söndag, någonstans i mörkaste Småland. John, som egentligen heter Bertil, hade tagit båten ut till Dagobah för att fiska gös och krokodil när plötsligt en stam bävrar dök upp på en egenbyggd pråm.
Vittnet Lisbeth Lasersson berättar:
– Vi hade precis ätit körv och druckit sprit när det hände. Han hade inte en chans, säger hon och visar upp Johns, som egentligen heter Bertil, ruttnande huvud.
- Fint va?
Jag gjorde även en längre notis:
Förlorade lasersvärd - har rätt till nytt
Pojke har rätt till nytt lasersvärd, det menar Allmänna Rebellreklamationsnämnden. Pojken, som är hemmahörande på Tatooine, förlorade sitt svärd efter att hans pappa - som han inte visste var hans pappa men som berättade det väldigt teatraliskt uppe i en molnstad (ja, stan ligger verkligen bland molnen - skitcoolt) - högg av honom handen.
Pojken har däremot tackat nej till ett nytt lasersvärd från lasersvärdstillverkaren Lars Lasersvärd och har istället beslutat att tillverka ett eget svärd.
– Jag är en jedi, precis som min pappa, säger han i ett pressmeddelande.
Tidningen har försökt att nå Kejsaren för ett uttalande men han befinner sig för tillfället på Dödsstjärnan för att se till så att skiten blir klart nån gång.
söndag, november 14, 2010
Käre Mårten
Hemma hos farsan på fars dag. Hittar ett gammalt nummer av Filter. En läsare har skickat in ett (handskrivet) brev till redaktionen tillsammans med en icke ifylld förnyelseavi för en helårsprenumeration.
I brevet orerar läsaren, signaturen Mårten R, över redaktionens val att skriva flera sidor om Bingo Rimér (Bingo pryder förövrigt även omslaget).
Mårten skriver: "Filter, Sveriges bästa kulturtidskrift har utkommit med sitt senaste nummer. Huvudartikeln handlar om Bingo Rimér, före detta flickfotograf, som nu vill bli 'respekterad'. Detta intressanta ämne ägnas cirka fjorton sidor! Kultur? Inte för mig. Tack för denna tid som prenumerant."
Om du Mårten R av någon anledning läser det här (vilket jag antar är rätt otroligt, då jag gissar att du aldrig använt dig av internet) så vill jag bara förmedla min instinktiva känsla på din drapa genom att sträcka ut min tunga och låta så här: BRRRRRRRPPPPPHHHHH!!!!!!!!!!!!!
Ps. TÖNT!
I brevet orerar läsaren, signaturen Mårten R, över redaktionens val att skriva flera sidor om Bingo Rimér (Bingo pryder förövrigt även omslaget).
Mårten skriver: "Filter, Sveriges bästa kulturtidskrift har utkommit med sitt senaste nummer. Huvudartikeln handlar om Bingo Rimér, före detta flickfotograf, som nu vill bli 'respekterad'. Detta intressanta ämne ägnas cirka fjorton sidor! Kultur? Inte för mig. Tack för denna tid som prenumerant."
Om du Mårten R av någon anledning läser det här (vilket jag antar är rätt otroligt, då jag gissar att du aldrig använt dig av internet) så vill jag bara förmedla min instinktiva känsla på din drapa genom att sträcka ut min tunga och låta så här: BRRRRRRRPPPPPHHHHH!!!!!!!!!!!!!
Ps. TÖNT!
lördag, november 13, 2010
fredag, november 12, 2010
Pepp från mig till jag
#sakerjagsägertillmigsjälvibadrumsspegeln
"Alla älskar dig - du är jättejättebra."
"Att ha sex med en uppvärmd vetesäck är inte olagligt."
"Det var bara en gång och han använde inte hela handen."
"Okej då, två gånger, men andra gången var jag full."
"Stjärtpopcorn anses vara en delikatess i tre länder, du är inte onormal."
"Att tro att verkligheten slutar existera varje gång du sover är helt rimligt."
"Alla älskar dig - du är jättejättebra."
"Att ha sex med en uppvärmd vetesäck är inte olagligt."
"Det var bara en gång och han använde inte hela handen."
"Okej då, två gånger, men andra gången var jag full."
"Stjärtpopcorn anses vara en delikatess i tre länder, du är inte onormal."
"Att tro att verkligheten slutar existera varje gång du sover är helt rimligt."
onsdag, november 10, 2010
"It's da sound of da police!"
En receptionist på 114 14 har en så rivig, djup, tantporrig röst. Som den där bästisens lite för heta hemmafrumamma; leopardtajts, likörglas i handen, is som klirrar, cigg med ett sånt där munstycke som hon avmätt suger på, röda tånaglar, stort likaledes rött hår, stor byst, vass tunga, tung läppstiftsdoftande andedräkt.
Peggy Bundy parat med mrs. Robinson - men med en rejäl skopa kvinnlig Baileysröst (jämför med den manliga motsvarigheten whiskyröst).
Femme fatale/white trash-morsan.
Peggy Bundy parat med mrs. Robinson - men med en rejäl skopa kvinnlig Baileysröst (jämför med den manliga motsvarigheten whiskyröst).
Femme fatale/white trash-morsan.
tisdag, november 09, 2010
Casual friday
Super Mario Bros before hoes.
Nu finns möjligheten att se ut som Mario eller Luigi för endast typ 350 kronor.
Och nej, det är inte det minsta otäckt.
Går att använda typ nästan jämt, eller som det står i annonsen: "Great for Halloween, geek conventions, Tuesday."
No homo.
onsdag, november 03, 2010
Viktigt! Så att ni inte går och blir uppätna och så
Och så igen, samma kille - många långa år senare (fortfarande oäten).
tisdag, november 02, 2010
Nöjdsamheten
Ett inlägg på två dagar. Bloggen står och stampar. Men det känns fint. En gång i bloggens spottade jag ur mig exakt samma mängd inlägg på exakt samma tid.
Sen hamnade jag i Kalmar och hade ingenting annat att göra än att blogga.
Nu låter jag inläggen komma lite sådär pö om pö, som väl avvägda fisar.
Nån anonym tönt (min enda återstående läsare?) förklarade det här med att jag var lycklig nu. Den kommentaren förutsätter ju att jag var olycklig förut, i november 2008, när jag skrev 243 inlägg på en månad. Men nej, så var det inte. Olycklig en gång i tiden, ja, men inte då - och inte efteråt. Håll din idioti för dig själv, thank you very much.
Å andra sidan väger jag upp min brist på sociala medier-engagemang i bloggen med att twittra istället, 8112 inlägg and counting.
Plus att jag skriver om tuttfantasy här. Vilket mer än väl väger upp tystnaden.
Sen hamnade jag i Kalmar och hade ingenting annat att göra än att blogga.
Nu låter jag inläggen komma lite sådär pö om pö, som väl avvägda fisar.
Nån anonym tönt (min enda återstående läsare?) förklarade det här med att jag var lycklig nu. Den kommentaren förutsätter ju att jag var olycklig förut, i november 2008, när jag skrev 243 inlägg på en månad. Men nej, så var det inte. Olycklig en gång i tiden, ja, men inte då - och inte efteråt. Håll din idioti för dig själv, thank you very much.
Å andra sidan väger jag upp min brist på sociala medier-engagemang i bloggen med att twittra istället, 8112 inlägg and counting.
Plus att jag skriver om tuttfantasy här. Vilket mer än väl väger upp tystnaden.
torsdag, oktober 28, 2010
onsdag, oktober 27, 2010
Att nöja sig
Vi ska tydligen ha" fackfest" på jobbet. Och idag när jag körde spinning så skrek instruktören hela tiden "och så upp i tvåan" och "kör tvåan" och "nu - NU! TVÅAN!"
Det är såna där småsaker som sätter guldkant på min tynande tillvaro.
Jag behöver liksom inte mer.
Trött.
Så så trött.
Det är såna där småsaker som sätter guldkant på min tynande tillvaro.
Jag behöver liksom inte mer.
Trött.
Så så trött.
Driven Force II - Happy Days
Han: "Frustreras ibland över att drivkraften att ständigt utvecklas och nå framgång är svår att förena med känslan av att vara nöjd. Tips någon?"
Jag: "Var nöjd, alltid bäst."
Han: "Men om man blir för nöjd, är det inte då man tappar sugen, sätter sig ner och pillar sig i naveln? Vad drivs man av då?"
Jag: "Vad ska man drivas av? Man är ju nöjd."
Han: "Precis, det är det jag menar. Om man är nöjd tror jag det är lätt att bli uttråkad. All drivkraft är borta."
Jag tror inte han förstår. Och jag förstår inte varför han inte förstår. Om du nu är nöjd, varför ska man då bli uttråkad? När jag är nöjd är jag nöjd är jag nöjd.
Drivkraft schmikraft.
Är du nöjd så behövs ingen drivkraft. Drivkraft är för Abeles och Blondinbellor och diktatorer och Abeles mamma när hon vispar ihop hans Oboy.
Höjden av lycka är att kunna pilla i naveln - inget mer.
Jag har en dröm om att i min ålderdom vara en pensionär som fikar dygnet runt. Stiger upp vid sextiden (kissnödig, vad annars), sätter på lite kaffe, en kopp till mig och en till frugan (vi kanske måste ta en eftermiddagslur och då kan vi ju inte dricka för mycket kaffe), sen en promenad ner till bageriet för att köpa lite gottigt och sen hem igen.
Och upprepa det till döds dagar.
Det krävs ingen direkt drivkraft för det - det krävs bara en varm filt inombords, en känsla av "aaaaaaaaaaaah" och så fötterna utsträckta framför sig.
"Nå framgång" my ass liksom.
Jag: "Var nöjd, alltid bäst."
Han: "Men om man blir för nöjd, är det inte då man tappar sugen, sätter sig ner och pillar sig i naveln? Vad drivs man av då?"
Jag: "Vad ska man drivas av? Man är ju nöjd."
Han: "Precis, det är det jag menar. Om man är nöjd tror jag det är lätt att bli uttråkad. All drivkraft är borta."
Jag tror inte han förstår. Och jag förstår inte varför han inte förstår. Om du nu är nöjd, varför ska man då bli uttråkad? När jag är nöjd är jag nöjd är jag nöjd.
Drivkraft schmikraft.
Är du nöjd så behövs ingen drivkraft. Drivkraft är för Abeles och Blondinbellor och diktatorer och Abeles mamma när hon vispar ihop hans Oboy.
Höjden av lycka är att kunna pilla i naveln - inget mer.
Jag har en dröm om att i min ålderdom vara en pensionär som fikar dygnet runt. Stiger upp vid sextiden (kissnödig, vad annars), sätter på lite kaffe, en kopp till mig och en till frugan (vi kanske måste ta en eftermiddagslur och då kan vi ju inte dricka för mycket kaffe), sen en promenad ner till bageriet för att köpa lite gottigt och sen hem igen.
Och upprepa det till döds dagar.
Det krävs ingen direkt drivkraft för det - det krävs bara en varm filt inombords, en känsla av "aaaaaaaaaaaah" och så fötterna utsträckta framför sig.
"Nå framgång" my ass liksom.
måndag, oktober 25, 2010
"Look at all those idiots"
Är det en slump att 100 procent av de killar som hyllar "nya lasermannen" på Facebook gillar bilar, boken Svensk maffia (alt. Snabba Cash - om de nu ens kan läsa, med tanke på särskrivningarna så är min gissning att de har knappt skönjbar puls och närmast kan liknas vid en tre år gammal fikus i en gammal tants köksfönster) och att de har profilbilder som föreställer dem när de är dyngraka/speglar sig i gymspegeln iklädda linne och mössa (INOMHUS!!!! *hat*).
Och ja, de kommer från en småstad (som, i brist på alternativa ord, kallas stad fast det egentligen rör sig om en ansamling av grottor, husvagnar och flagnande enplansvillor).
Anordna ett Monster Jam i Globen, låt inträdet vara gratis om du kan bevisa att din mamma och pappa är syskon och "release the hounds". Även om det inte löser något problem i längden (tusen och åter tusen av er "människor" står redo att ta deras plats) så blir det ju i alla fall en väldigt underhållande kväll.
Jag menar: stora bilar, kamphundar och svenska rednecks. Yihaa!
Och ja, de kommer från en småstad (som, i brist på alternativa ord, kallas stad fast det egentligen rör sig om en ansamling av grottor, husvagnar och flagnande enplansvillor).
Anordna ett Monster Jam i Globen, låt inträdet vara gratis om du kan bevisa att din mamma och pappa är syskon och "release the hounds". Även om det inte löser något problem i längden (tusen och åter tusen av er "människor" står redo att ta deras plats) så blir det ju i alla fall en väldigt underhållande kväll.
Jag menar: stora bilar, kamphundar och svenska rednecks. Yihaa!
Oh!
Jag bjuder på lunchläsning. Två inlägg på raken från bloggen bookmeup.se.
Läs här - om preair-avsnittet av The Walking Dead.
Läs här - om min banbrytande uppfinning som kommer underlätta allt i era liv (och lite till).
Teaser: jag nämner Conan och Luke Skywalker i samma inlägg.
Läs här - om preair-avsnittet av The Walking Dead.
Läs här - om min banbrytande uppfinning som kommer underlätta allt i era liv (och lite till).
Teaser: jag nämner Conan och Luke Skywalker i samma inlägg.
fredag, oktober 22, 2010
Rattus praetor
"Råttornas kung" väser de i andakt där de står uppställda intill buskagen vid kajen. Deras tunna morrhår blöta av den tunga snö som faller mellan deras led.
"Råttornas kung."
"Titta! Råttornas kung."
De små huvudena följer mig där jag går med axlar uppdragna och huvudet nersjunket - som en gammal mans nötta vandringskäpp, krum, stum och stel.
"Råttornas ku..."
"KÄFTEN!" bubblar det fram, som ljudet från en kokande tekittel, innan jag försvinner in genom den roterande entrén.
I mitt spår; snö hängande i luften, och bakom mig; råtta efter råtta i stram givakt.
Deras små värjor och trekantshattar som små vansinnigt söta detaljer mot allt det vita.
Och uppe på redaktionen är allt som vanligt igen.
"Råttornas kung."
"Titta! Råttornas kung."
De små huvudena följer mig där jag går med axlar uppdragna och huvudet nersjunket - som en gammal mans nötta vandringskäpp, krum, stum och stel.
"Råttornas ku..."
"KÄFTEN!" bubblar det fram, som ljudet från en kokande tekittel, innan jag försvinner in genom den roterande entrén.
I mitt spår; snö hängande i luften, och bakom mig; råtta efter råtta i stram givakt.
Deras små värjor och trekantshattar som små vansinnigt söta detaljer mot allt det vita.
Och uppe på redaktionen är allt som vanligt igen.
onsdag, oktober 20, 2010
Glad i hågen (vafanärenhåg?)
Människan är menlös. Blir omkringkörd i en jävla vagn tills de är, vad, typ sex år? Kan inte fixa mat förrän de är 21 år och blir intelligent först tre-fyra år senare (tidigast). Och livstrött när livet ytterligare ett par år senare blir ett enda stort liggsår (inte den bra, tyska porrfilmssortens, liggsår, utan den dåliga, variga, vattniga grejen man upptäcker i ryggslutet en kulen höstkväll).
Att vi ens överlevt så här länge är bortom mitt förstånd.
Jag har berört det här ämnet förut - och jag berör det igen. Skämmes mänskligheten. SKÄMMES!
Vad gjorde de med ungarna innan de uppfann hjulet? Rullade dem utför en slänt?
Idag börjar barn använda internet när de är fyra år. Då kan de fan bidra till hyran när de är fem. Eller åtminstone tulta till snabbköpet för att handla sin egen jävla barnmat. När de är sju år ska de vara fullt kapabla att dekapitera en fullvuxen zombie.
Det är allt jag kräver.
Och när jag ändå är igång: var är alla laserpistoler som utlovades i alla 80-talsfilmer som utspelade sig i framtidens 2010?
Jag upprepar mig själv. Men det är ålderdomens sötma. Så skit på er.
Att vi ens överlevt så här länge är bortom mitt förstånd.
Jag har berört det här ämnet förut - och jag berör det igen. Skämmes mänskligheten. SKÄMMES!
Vad gjorde de med ungarna innan de uppfann hjulet? Rullade dem utför en slänt?
Idag börjar barn använda internet när de är fyra år. Då kan de fan bidra till hyran när de är fem. Eller åtminstone tulta till snabbköpet för att handla sin egen jävla barnmat. När de är sju år ska de vara fullt kapabla att dekapitera en fullvuxen zombie.
Det är allt jag kräver.
Och när jag ändå är igång: var är alla laserpistoler som utlovades i alla 80-talsfilmer som utspelade sig i framtidens 2010?
Jag upprepar mig själv. Men det är ålderdomens sötma. Så skit på er.
måndag, oktober 18, 2010
Book me up
Har bloggat här igen. Om rollspel, fantasytitlar, knulla och inte Conan - hör och häpna.
Får väga upp för den tillfälligt usla uppdateringen på den här bloggen.
Får väga upp för den tillfälligt usla uppdateringen på den här bloggen.
lördag, oktober 16, 2010
Min barndom
Det fanns den där killen som med flit klippte en konstig frisyr så att han skulle få en ursäkt till att öppna upp för ett rejält råkurr när någon hade mage att påpeka att han såg ut som stolpskott.
Den killen andades Bagarmossen.
Utan några som helst vidare studier i frågan så gissar jag mig till att det gått jättebra för den människan.
Bildgooglade "Bagarmossen". Fick upp det här. En hynda, ett väktarskägg och en hund.
Jag känner inte igen mig.
Den killen andades Bagarmossen.
Utan några som helst vidare studier i frågan så gissar jag mig till att det gått jättebra för den människan.
Bildgooglade "Bagarmossen". Fick upp det här. En hynda, ett väktarskägg och en hund.Jag känner inte igen mig.
fredag, oktober 15, 2010
Fredag i Aspis
Bockat av Idol och tacos. Nu ska vi ha sex i mörkret. Kanske att Josefine avslutar med en rotation alpha-omega/dansken 2.0. Det är hennes specialitet.
Sen avslutar vi med att spela upp en scen ur Weapons of Ass Destruction IV i hallen. Jag tar på mig min romerska legionärsuniform och Josefine ikläder sig förstås rollen som Leia.
Best friday EVER!!!
Sen avslutar vi med att spela upp en scen ur Weapons of Ass Destruction IV i hallen. Jag tar på mig min romerska legionärsuniform och Josefine ikläder sig förstås rollen som Leia.
Best friday EVER!!!
onsdag, oktober 13, 2010
King of the hill
Jag skriver om bloddrypande svärd och svällande muskler, trollkarlspojkar och deras mycket äldre skäggiga gubbsnuskmästare, drakar och demoner, här från och med nu.
Så Conan Barbaren kommer (kanske) att lysa med sin frånvaro i den här bloggen från och med nu.
Så Conan Barbaren kommer (kanske) att lysa med sin frånvaro i den här bloggen från och med nu.
"AAAAAAAAaaaaaattchooo!"
tisdag, oktober 12, 2010
Lawrence of a Labia
Han upprörs över att jag upprörs över hans tokigheter såsom att baka surdegsbröd, göra sin egen müsli och gräva ett hål i marken för veckans ansamling av avföring.
"I'ma get medieval on your ass" muttrar han, kavlar upp armarna på tunikan och pressar ner sina fejk-valkiga knogar i bunken full med barkbröd.
Vi är trots allt släkt, och på något sätt ska jag slå 1100-talet ur honom.
Hur var det nu Martin Lawrence gjorde i filmen Black Knight?
Charmade sig till nutiden med hjälp av sin fantastiskt underhållande mimik?
"I'ma get medieval on your ass" muttrar han, kavlar upp armarna på tunikan och pressar ner sina fejk-valkiga knogar i bunken full med barkbröd.
Vi är trots allt släkt, och på något sätt ska jag slå 1100-talet ur honom.
Hur var det nu Martin Lawrence gjorde i filmen Black Knight?
Charmade sig till nutiden med hjälp av sin fantastiskt underhållande mimik?
Att bygga sitt imperium
"Hur går det med företaget?"
"Jo. Det rullar på. Vi ska fundera ut ett namn till nästa vecka."
"Ett namn?"
"Produkterna säljer inte om de inte har ett namn som typ Pepto-Bismol. Man får inte glömma att folk inte tänker som du och jag."
"Inte?"
"Nej, folk är idioter."
"Ok."
"Ja. Har man ingen bra produkt så får man spela på annat."
"Det låter som en sund affärsidé."
"Mmh."
"Jo. Det rullar på. Vi ska fundera ut ett namn till nästa vecka."
"Ett namn?"
"Produkterna säljer inte om de inte har ett namn som typ Pepto-Bismol. Man får inte glömma att folk inte tänker som du och jag."
"Inte?"
"Nej, folk är idioter."
"Ok."
"Ja. Har man ingen bra produkt så får man spela på annat."
"Det låter som en sund affärsidé."
"Mmh."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)