Igår när jag somnade fick jag en briljant idé. En sån där idé som fick mig att öppna ögonen precis vid insomningsögonblicket och i min hjärnas inre dialog utbrista: "oj, det där var en briljant idé. Den måste jag skriva upp så att jag kommer ihåg den."
Youtube: "Channel 4 has painstakingly recreated the set of Stanley Kubrick horror film The Shining, complete with look-a-likes of the crew and cast members including Shelley Duvall, for a TV ad to promote a More 4 season of the director's films."
De hittade bland annat karbonkopior av skräcktvillingarna samt Danny och även byggt upp hela hotellkorridoren. Resultatet är riktigt snyggt.
Det var allt jag ville säga.
Ps. kan nån förklara för mig varför det inbäddade youtube-klippet inte ville anpassa sig efter bloggens ram, även fast jag valt en mindre storlek? Det såg alldeles utmärkt ut på en annan dator. Men nu såg det bara cp ut. Ni får helt enkelt klicka på länken.
Världens bästa raggningsreplik levereras förövrigt av Lando Calrissian. Ja, han den mer eller mindre enda färgade killen i hela Stjärnornas Krig-galaxen.
Vi tar oss runt hörnet, jag och mina värkande hälsenor; och så där, minneslunden. Svänger av, tar sats och med snabba kliv flyger jag upp, tre trappsteg i taget, fyra, fem - hela vägen upp till toppen. Och så ner igen, två trappsteg för varje kliv, svett under armarna och blöta hårtestar i pannan.
Jag fick fem ex av pocketutgåvan av Pittstim häromdagen. Känns som att jag inte behöver alla dessa.
Jag skulle ju kunna ljuga ihop någonting om att "jag är dålig i magen idag. För mycket skört leverne i helgen". Men i den här bloggen talar vi sanning, så: "som vanligt är det inte killen som skrivit inlägget som är den som bajsat."
Jag luktade ju gott och hade bytt till finkalsongerna (rena). Varför fick/får jag inte ligga på det?
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Tors son Magne dödar draken Nidhögg. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
Det är alltså här de hänger. Kidsen som var med i skolans schackklubb. I en liten, obetydlig lokal i skuggan av ett virrvarr av obetydliga lägenhetslängor i den mörka delen av Gullmarsplan.
Sitter under ett lutat trätak, de svarta uppluckrade panelerna – som de stora hålen på ett rivjärn. Men det hindrar inte solen.
Den lätt grånade mannen läser sin bok under djup men avslappnad koncentration - allt medan villaförorterna passerar förbi utanför fönstret.
I framtiden så som den utmålas i Star Treks universum är jorden vid det här laget och fram till mitten av århundradet förött av världskrig och allsköns skit (tänk anfäkta och anamma, bomber och granater).
"Jag jobbar imorgon - så jag måste typ sova NU. Men det lär ju inte hända."
Någonstans där på däck glider Färjan-Håkan runt med ett redigt Stomatolleende och charmar den där typen av tantkvinns som bär skrevuppvandrade gabardinbyxor och medföljs av en stark doft av vinfylla, malkulor och trädgård.
Gissningsvis nynnar han också:
"Jag vill vara din, Margareta. Bara vara din, ska du veta. Stå där vid din dörr, kär som aldrig förr. Men vågar iiinte ringa."
Vi körde Othello med panschisarna på en förkastningsbrant på Söder. Kallt kaffe i kopparna och smältande chokladpraliner. Bredvid och runtomkring, Stockholm, som en överpilsk, grovt skrevande och utfläkt 800-årig dam.
Inlägg
Alla kommentarer
